Ulli Mitkovski befinner sig i djup sorg över sin makes bortgång.
– Det är skitjobbigt. Jag har inte sett min dotter på ett halvår då hon varit i Japan och nyss kommit hem – jag kan inte ens träffa henne och ge henne en kram, säger hon.
Frossa och trötthet
I slutet av mars började Ulli Mitkovski, som bor i Trelleborg, att känna sig sjuk – hon frös, var trött och hade ont i kroppen. Ett par dagar senare, i början av april, började hennes man, Kole Mitkovski, också att känna sig sjuk och han fick feber.
Den följande veckan gick det upp och ner. Ulli kände sig bättre och Koles tillstånd varierade från dag till dag.
– Men vi misstänkte att vi hade corona och höll oss helt isolerade. Vi träffade ingen och Kole var inte utanför huset under hela den här tiden. Vi tog ansvar, säger Ulli Mitkovski.
Sjukvården föreslog hostmedicin
På skärtorsdagen kände Ulli sig frisk men Koles tillstånd blev successivt värre.
– Han hostade mer och blev sämre. Så jag ringde sjukvårdsupplysningen och de hänvisade till vårdcentralen, och de sa bara att vi skulle köpa hostmedicin.
Var det ingen som lyfte att han borde testas för corona?
– Nej, ingen alls, säger Ulli Mitkovski.
Det var sent på påskafton som Kole började bli riktigt sjuk och på påskdagen agerade Ulli Mitkovski.
– Han vinglade runt här hemma och då blev jag livrädd och ringde ambulansen, berättar Ulli Mitkovski.
Kole fördes till lasarettet i Trelleborg och ett par timmar senare avled han – efter hans död kunde läkarna se att han bar på viruset. Kole Mitkovski blev 56 år gammal och hade inga kända underliggande sjukdomar.
”Viruset är lömskt”
Dagen efter Koles bortgång fick Ulli Mitkovski också testas på grund av hennes rådande situation.
– Jag kände mig helt frisk – men jag hade det. Detta viruset är så lömskt, man vet inte om man bär på det, säger hon.
Kole Mitkovski ägde och drev en restaurang i över tjugo år i Trelleborg. Han och Ulli var tillsammans i nästan 40 år.
– Jag kan inte fatta att han är borta, jag tror han ska komma hem och sätta sig i sin fåtölj, säger hon.