Ingrid Wall är 62 år gammal, bor i Trelleborg och arbetar som kommunikationschef. Både hon och hennes man, Joachim Wall, har arbetat i mediebranschen i hela sina yrkesverksamma liv. Hon som journalist och hennes man som fotograf.
De många resorna väckte nyfikenheten
Att få barn blev aldrig ett skäl för paret att sluta resa och upptäcka världen. Tillsammans har de som familj rest till många länder. Kanske blev det anledningen till att deras dotter Kim i tidig ålder var nyfiken på omvärlden. Mamma Ingrid beskriver hur det var att ha en dotter som hela tiden drevs till att resa och upptäcka jordens alla hörn, så fort chansen gavs.
– Under de många år som Kim levt, studerat och arbetat utomlands, har vi utvecklat en form av ständig föräldraoro. Har man en dotter som åker motorcykel genom Burma, bor på lopphotell i Karibien, beger sig till Nordkorea, eller åker över Stilla havet i en knappt sjövärdig farkost, då har man den där klumpen i magen.
Hade förmåga att hitta udda människor
Kim var, som mamma Ingrid beskriver det, en journalist av den gamla modellen. Den som lämnar redaktionen för att ge sig ut och träffa människor i det verkliga livet. Sitta ner i timmar, tala, lyssna, ställa frågor och uppleva miljöer.
– Kim hade en vidunderlig förmåga att hitta udda människor och få dem att berätta just sin historia. Oavsett om det handlade om en svärdslukare på ett nöjesfält i USA, en kvinna som arbetat med raketer åt Kaddafi, kvinnliga krigare på Sri Lanka, eller ungdomar i det slutna Nordkorea. Kim fick dem att öppna upp sig och berätta, förklarar Ingrid.
”Kims fond ger oss mening”
Fredag 10 augusti 2018, på årsdagen av Kim Walls död, är mamma Ingrid mån om att i sitt sommarprat understryka att minnet av Kim måste få leva vidare.
Redan under en av de sömnlösa nätter efter att familjen fick beskedet om dotterns död, föddes tanken att skapa en fond i Kims namn, berättar Ingrid. En fond som skulle göra att hon lever vidare och som skulle stötta andra kvinnliga journalister att arbeta i Kims anda.
– Kims namn nämns, och så länge det sker så lever hon. Kim kommer att göra skillnad långt långt efter att hon klev ombord på den hemmagjorda ubåten, för att aldrig komma tillbaka.
”Att känna hat vore för enkelt”
– För min del har jag medvetet, eller omedvetet, valt strategin att inte låta mannen som gjort oss så mycket ont få någon plats i mitt liv. Han ska glömmas bort – raderas så gott det går.
Under det gångna året har många frågat Ingrid hur familjen har orkat efter allt de gått igenom. För henne är svaret enkelt:
– Det finns inget alternativ. Vi måste orka. Skulle vi ge efter, har ondskan segrat ännu en gång. Det skulle säkert vara naturligt att känna hat. Men det vore för enkelt, och det skulle bara göra oss till förlorare – ännu en gång.