Rättspsykiatrikern och professorn Sten Levander överklagar beslutet i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd om att hans läkarlegitimation ska återkallas.
”Jag anser mig inte ha varit grovt oskicklig i min yrkesutövning, inte heller helt undermålig som läkare och jag har inte skadat någon patient dvs det finns inte något som talar för att jag är en fara för livet för de patienter jag behandlar”, skriver Sten Levander i sin överklagan till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Anmäld flera gånger
Sten Levander, som är en av Sveriges mest kända rättspsykiatriker, har tidigare blivit anmäld av flera vårdgivare och apotek. Inspektionen för vård och omsorg har även bedömt att han missbrukat sin behörighet genom att skriva ut narkotiska läkemedel.
Själv har han hävdat att den svenska narkotikapolitiken hindrar vissa patienter från att få adekvat behandling.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd beslutade sig för att dra in Sten Levanders läkarlegitimation, då de bland annat såg allvarligt på att han har tagit bort känslig information från patienters journaler.
Anser sig ha räddat liv
Professor Levander motsäger sig kritiken om att han skulle ha skadat någon genom sin förskrivning av centralstimulerande läkemedel och skriver:
”Jag har räddat ett antal liv, åstadkommit ett antal kliniska underverk med hopplösa utgångslägen, och visat att en 30 år gammal slutsats av den internationella forskningen – att psykopater alltid är otillgängliga för eller försämras av behandling, är fel. Det går.”
Levander ifrågasätter också kvalitén på nämndens granskning och menar att om inga patienter kommit till skada, och inga avvikelser från vetenskap och beprövad erfarenhet gjorts, borde nämnden komma till en annan slutsats.
Vetenskap och beprövad erfarenhet
Patientsäkerhetslagen (2010:659) anger att hälso- och sjukvårdspersonal skall utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Termen nämns också i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Med ”vetenskap” avses kunskap som härrör från biomedicinsk grundvetenskap och från regelrätta publicerade prövningar av diagnos- och behandlingsmetoder. Sistnämnda information sammanställs och analyseras dels av akademiska organisationer, dels av nationella myndigheter.Myndigheterna utfärdar ibland rekommendationer eller riktlinjer baserade på resultaten. Att arbeta efter bästa möjliga tillgängliga information, kallas för evidensbaserad medicin.
Uttrycket ”beprövad erfarenhet” har ingen legal eller allmänt accepterad definition, men ger uttryck för följande faktiska förhållanden. Vissa metoder som är i bruk inom sjukvården har inte blivit formellt prövade, vilket kan bero på att metoden är av gammalt datum eller på att den med framgång används i situationer som är akut livshotande. Vidare gäller kunskap från kliniska prövningar i regel personer som har endast den sjukdom som är aktuell, medan sjukvård i många fall gäller personer med två eller fler samtidiga sjukdomar, en situation som är vanlig i industriländerna med deras stora andel medborgare i hög ålder.
En ytterligare omständighet av vikt är att allt handlande inom sjukvården måste anpassas efter patientens önskemål, vilket kan kräva avsteg från vad som enligt vetenskapen är förstahandsalternativet. Handlande som styrs av beprövad erfarenhet, kan baseras på den enskilda läkarens personliga yrkeserfarenhet, men i många fall kan denna kompletteras av information som ges av mer erfarna kolleger eller som är publicerad i facklitteraturen.
För varje medicinsk frågeställning gäller att man fortlöpande, efter hand som ny information blir tillgänglig, måste ompröva vad som ingår i vetenskaplig evidens och vad beprövad erfarenhet kan anses innefatta.
Källa: Nationalencyklopedin