– Jag är inte polis, åklagare, inte politiker, jag jobbar inte på socialen. Jag är här idag för att prata om mammornas hjärtan.

Så inleder Lul Hassan sitt tal till de unga män som kallats in till Sluta skjuts informationsmöten, så kallade ”call-in” efter amerikansk modell.

Hon frågar deltagarna om de vill att deras mammor ska sitta och sörja som hon gör och pekar på en bild på sin sons grav.

Dödsbud per telefon

Lul Hassans son Shirwac var ung när han dog, bara 25 år gammal. Trots att han inte var ett offer för skjutvapenvåld – utan dog i sjukdom – känner hon en stark samhörighet med andra mammor som mist sina söner.

– Det var det värsta samtalet en förälder kan få, berättar Lul Hassan.

På kyrkogården möter hon gråt och sorg från mödrar som förlorat sina söner i vapenvåldet. En del pratar om hur polisen inte har kunnat slå fast vem som dödat deras barn.

Brustna hjärtan

Det finns en frustration. Myndigheterna har lågt förtroende i civilsamhället, menar hon.

– Mammorna känner sig stämplade, man lägger skulden på dem och de får leva med brustet hjärta.

Hon är själv brobyggare i Malmö, en samhällslots i utsatta områden.

– Ska vi vänta på polisen eller någon annan? Nej, vi måste själva ta tag i detta, det är inte någon annans problem, säger Lul Hassan.

Hör Lul Hassan i klippet ovan.