Tanken med utställningen har varit att på ett djupt personligt vis lyfta fram bilder från ett nyss svunnet Malmö (1968-1988). Med ett antal utvalda viktiga verk som nav i en omtumlande remix av tiden vill man väcka minnen och känslor av en tid som både kan kännas både långt borta och nära.

Politiska ambitioner

Lasse Hejll startade den så kallade Folkfesten i Malmö. En folkfest med politiska ambitioner och som arrangerades för första gången den 21-22 augusti 1971 som en motsvarighet till de gärdesfester som året innan börjat hållas i Stockholm.

– De första åren med folkfesten var vi väldigt politiska och alla ställde upp gratis. Vi fick inga som helst bidrag av kommunen. Efter fem år försvann de politiska undertonerna och nu blev den en årlig festtradition för alla malmöbor, berättar arrangören Lasse Hejll.

Livsgnista i tristessen

Malmö har visat sig vara en plats där konst, musik, poesi och kreativitet har frodats.. Utställningen blir är också en berättelse om ett sökande efter alternativ, och hur gör-det-själv-tänkande tände en ny livsgnista i tristessen.

Platsen Malmö blev en källa till kreativitet. 1978 var Ninni Benediktson och Anne Nummila Rosengren två vanliga tonårstjejer med en förkärlek för punk. De unga tjejerna bestämde sig för att ge ut en tidning. Nu ställs deras tidning sPUNK ut och hänger prydligt uppklistrad på en vägg i Moderna museets lokaler i centrala Malmö.

– Tidningen var ett försök av två 15-åringar att uttrycka sin kreativitet. Vi var tämligen uttråkade. Vi hade foto och filmning på högstadiet och där föddes punkfanzinet sPUNK som vi gav ut och sålde på olika punkkonserter i Malmö. Först sålde vi den för fem kronor styck och tjänade rätt bra. Vi blev lite förskräcka över pengarna och sänkte priset till tre kronor! Pengarna som vi sedan köpte kakor för, ler Ninni Benediktson åt minnena som ung punktidningsredaktör.

Utställningen pågår till mitten av september.