Det var när drogen crack fick fotfäste på 1990-talet som gängrivaliteten och dödsskjutningarna tog fart på allvar i många amerikanska städer.

När inga av de klassiska polisstrategierna verkade hjälpa gav sig David Kennedy och hans team ut på Bostons gator för att fråga gängmedlemmarna själva vad det var som drev dem att skjuta och mörda.

– Det var inte alls som folk trodde, att våldet utlöstes av inbördes stridigheter mellan olika ligor i drogbranschen som slogs om marknadsandelar. Istället handlade det om små grupper av unga män som slogs med varandra kring rätt banala saker som respekt och tjejer, ofta påhejade av sina kompisar, berättar Kennedy, till vardags verksam vid John Jay College of Criminal Justice i New York.

Öga mot öga med brottsoffer

Efter att ha identifierat just grupptryckets starka kraft på gängmedlemmarna föddes idén att istället utsätta dem för omgivningens tryck. På plats vid Brottsförebyggande rådets konferens i Malmö föreläser David Kennedy nu om denna interventionsstrategi, där unga kriminella ställs öga mot öga med sin familj, sina vänner – och inte minst sina brottsoffer. Tillsammans med polis och sociala myndigheter ställer gruppen dem till svars.

– Vi vet vem du är, vi vet vad du gör. Du förstör för din familj och alla andra i samhället runtomkring dig – och vi tror inte ens att du själv gillar det du håller på med, förklarar Kennedy.

Till det läggs ett tydligt budskap om att den unge gängmedlemmen nu befinner sig under polisens radar.

– Alla krafter sätts sin för att hindra gängens framfart. Det kan handla om allt från att störa droghandeln till att beslagta deras ofta olagliga fordon. Den som till exempel är villkorligt frigiven får veta att han hädanefter kommer att nagelfaras minutiöst av övervakningsmyndigheterna. Men lika viktigt är att erbjuda dem hjälp med sådant som att komma ur missbruk och ta sig vidare, bort från gängmiljön.    

Dödliga skjutningar har halverats

Metoden tillämpas nu i ett tjugotal amerikanska storstäder och har på många håll lett till en halvering av antalet dödliga skjutningar. Det betyder nu inte att alla som utsätts för interventionen också lämnar gängen bakom sig.

– Det finns en lite naiv dröm om att man ska förmå alla kriminella att börja ett nytt liv. En del kan man nå, men inte alla. Men tillräckligt många kommer att ändra sitt beteende på gatorna och till exempel undvika att bära vapen. I ett så våldsutsatt och kaotiskt samhälle som det amerikanska är bara det en stor vinst, säger David Kennedy.