Anders Andersson började röka brass när han var mycket ung och tog sin jungfrusil vid fyllda 33. Och som kriminell kände han sig alltid jagad.

– De stoppade en alltid och skulle kolla fickorna. Frustrerande i början men sen blev vi som arbetskamrater som arbetade vid olika firmor, berättar Anders Andersson.

Den som jagade var bland annat före detta polisen Jeanette Larsson.

– Det var vår uppgift att förebygga brott, så ja vi jagade.

Med tiden blev de bekanta vilket kan ha räddat livet på någon av dem.

”Var beredd att skjuta”

Jeanette Larsson berättar att hon blev kallad till en anmäld misshandel. Och när hon ensam gick in på en gårdsplan kommer en man emot henne med höjd yxa.

– Jag hade osäkrat pistolen och var beredd att skjuta när jag såg att det var Anders.

Hon ropade hans namn och att han skulle stanna. Och eftersom han då kände igen henne blev det så.

– Jag är så oändligt tacksam för att det slutade så. Detta kunde ha förstört båda våra liv, säger Jeanette Larsson.

Vändningen kom efter kollaps

Anders Andersson berättar om sitt liv när han under många år bodde i en urgröpning i en vall i Lockarp.

– Det var alltid fuktigt utom någon månad på sommaren eller när det var frost.

En dag blev detta tillsammans med hans missbruk för mycket.

Han fick ringa efter sin syster när han fallit ihop vid ett träd i Malmös Rörsjöparken och inte kunde röra sig. När han på sjukhuset blev nykter så tyckte han att det kändes bra. Och det blev slutet för hans missbruk.

– Det här är räddarträdet säger han där han, tillsammans med sin vän Jeanette, står framför den tjocka stammen.

”Kunde lika gärna varit ombytta roller”

Hon har också valt ett nytt liv efter att öppet ha reagerat mot rasistiskt språkbruk i polisens kursmaterial.

– Jag blev inte populär hos polisledningen efter detta och klimatet blev lite tufft så jag valde att sluta, för att bli föreläsare, säger hon framför sin skara av åhörare på ABF vid Värnhem i Malmö.

Och nu föreläser dom alltså tillsammans och berättar sina historier. Och idag kan de krama om varandra som vänner och kollegor.

– Båda mina föräldrar var missbrukare men jag kan inte skylla på det, jag valde själv, säger Anders Andersson.

– Ingen av oss båda har haft en  bekymmersfri uppväxt och det kunde lika gärna varit ombytta roller, tillägger Jeanette Larsson.