Marre: Hur tänkte ni moraliskt när ni anlitade en surrogatmamma från Indien där man inte kan kontrollera att kvinnan har bra villkor?
Sebastian Lyngström: För oss var det viktigt att använda en bra klinik eftersom det är den garanti det finns när det saknas övriga regleringar. Därför gick vi på rekommendationer från andra svenska par som anlitat kliniken och kunde beskriva processen. Personligen likställer jag definitivt inte surrogat med prostitution.
Anonym: Hur fungerar arrangemangen utomlands? Hur hittar man en surrogatmamma och så vidare?
Emelie Rockler, reporter: Man kontaktar en klinik eller agentur. De förmedlar kontakten med de kvinnor som vill bli surrogatmammor och sedan skrivs ett kontrakt mellan kliniken, surrogatmamman och de tilltänkta föräldrarna.
Surrogatmamman blir gravid genom en insemination. Oftast används den tilltänkta mammans ägg eller ägg från en donator. Surrogatmamman blir alltså inte genetisk mamma till barnet. Några länder dit svenskar kan åka till är till exempel USA, Georgien, Ryssland och Ukraina. Tidigare kunde man åka till Indien och Thailand.
CK: Vad hade ni gjort om barnet visat sig ha någon sjukdom eller handikapp?
Sebastian Lyngström: Det beror på var i graviditeten detta hade konstaterats och vilket handikapp det hade varit tal om. Jag tror det är samma tankar för oss som många andra föräldrar men situationen var något annorlunda med flera personer inblandade. Men ifall barnet fötts så är det vårt barn och vårt ansvar oavsett sjukdom eller handikapp.
Lennart Johannesson: Om surrogatmamman ångrar sig och vill behålla barnet själv, vad händer då?
Emelie Rockler, reporter: Det beror på i vilket land man genomför arrangemanget. I till exempel USA har kvinnan rätt att behålla barnet om hon ångrar sig.
Det är dock väldigt ovanligt att hon ångrar sig. I Georgien, som är ett land dit alltfler svenskar åker, skrivs de tilltänkta föräldrarna in på barnets födelseattest vilket innebär att hon inte kan ångra sig.
Anders: Vad är det värsta som kan hända barnet om det blir problem med vårdnadnaden?
Emelie Rockler, reporter: Enligt regeringens utredning har alla barn fått sina vårdnadshavare till slut på ett eller annat sätt. Det som händer om ett barn står utan vårdnadshavare är att ingen kan fatta beslut å barnets vägnar.
När vi har undersökt vad det värsta som skulle kunna hända är har vi kommit fram till att om barnet till exempel skulle bli akut sjukt skulle det ändå få vård i Sverige. Men barnets föräldrar får inte ta ut föräldraledighet, föräldrapenning och barnbidrag. De är heller inte berättigade att gå till BVC med barnet.
CK: Tänkte ni på att det kunde bli problem för erat barn när det kom till Sverige, vad tycker du är ert ansvar där?
Sebastian Lyngström: Vi undersökte noga hur det hanteras i andra kommuner runt om i Sverige och var väl medvetna om att processen efter hemresa skulle bli intensiv men säkra på att klara av den.
Anders: Hur vanligt är det med surrogatbarn i Sverige?
Emelie Rockler, reporter: Det finns ungefär 250 barn här idag. Det kommer cirka ett barn i veckan till Sverige och enligt regeringens utredning förväntas antalet barn att öka.
A: Vad hade ni för kontakter med svenska myndigheter före födseln? Fick ni ett bra bemötande?
Sebastian Lyngström: Vi tog proaktivt kontakt med myndigheterna innan men ingen var benägen att göra något proaktivt innan ett barn var fött vilket ställer till en hel del problem i dialogen mellan myndigheterna och surrogatmamman efter födseln.
Bemötandet varierade stort från väldigt hjälpsamma människor till de som klargjorde att vi gjort något kriminellt och att vi inte ska vara säkra på att få vårdnaden om Bianca. Mycket av bemötandet gick dock ut på att skicka oss fram och tillbaka mellan myndigheter, då ingen ville ta i det.
Christina: Berättar ni för er dotter hur hon kommit till? Och i så fall när? Hur tror ni hon kommer att reagera?
Sebastian Lyngström: Det kommer vi definitivt göra och gör redan i den grad ett barn på 1,5 år kan förstå det. Vi har också en son från Sydafrika som är införstådd i hur han kom till oss i Sverige och var också med på båda våra resor till Indien.
Han var väldigt övertygad om att det skulle bli en lillasyster :)
Om jag tar erfarenheten kring vår sons reaktioner så har han haft en del frågor som vilket barn som helst men är stolt över sitt ursprung. Han tycker egentligen inte det är särskilt konstigt, mycket eftersom han vuxit upp med detta precis som Bianca kommer att göra.
Allas reaktion är olika och vi är naturligtvis förberedda på att Bianca kan ha mer specifika frågor när hon blir äldre. Skulle vi inte berätta skulle hon nog bli förvånad av att hennes pass säger att hon är född i New Delhi.