Sprutbyten infördes i Lund 1986 och i Malmö 1987. Det var efter att Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderat utdelning av sprutor och kanyler som ett sätt att minska spridningen av hiv bland personer som injicerar droger.
Malmö och Lund var först i landet med projektet. Det dröjde innan andra sjukhus följde efter.
– Läkarna som var emot ville inte ha missbrukare som var en stökig patientgrupp på sjukhuset. De tyckte det var obehagligt att öppna dörrarna för dem, sa infektionsläkare Stig Cronberg, som var med och startade Sprutbytet i Malmö, när Sydnytt intervjuade honom 2015.
Spreds i landet
I dag finns sprutbytesverksamhet i samtliga regioner utom Västernorrland.
– Det startade för att förhindra hiv-spridning i gruppen och en av de största vinsterna är att man har kunnat hålla nere smittspridningen under alla åren, säger Marianne Alanko Blomé, infektionsläkare och ansvarig för Sprutbytet vid universitetssjukhuset i Malmö.
Hon säger att även andra infektionssjukdomar upptäcks och botas tack vare sprutbyten inom vården.
– Vi har lyckats vaccinera bort hepatit A och B. Och för hepatit C, som det inte går att vaccinera sig emot, finns numera effektiva mediciner som vi är glada att kunna erbjuda våra deltagare.
I Skåne erbjuds sprutbyten idag i Malmö, Lund, Helsingborg och Kristianstad. De har cirka ett tusen deltagare per år. Medelåldern är cirka 40 år och ungefär 20-25 procent är kvinnor.
I klippet nedan ser du hur Skåne banade väg för sprutbytesprogram i nästan hela landet:
Sprutbytets historik
Sprutbyten var egentligen förbjudna i Sverige men Malmö och Lund hade ett särskilt tillstånd från Socialstyrelsen som gjorde det möjligt att bedriva verksamheten. Lund var först ut 1986 och sedan kom Malmö 1987.
2006 ändrades lagen och sprutbyten blev tillåtna, men det dröjde till 2010 innan nästa verksamhet öppnade på Helsingborgs lasarett. I dag finns sprutbytesverksamhet i nästan alla regioner, oftast i anslutning till infektionsmottagningar och ibland till beroende- och primärvård.
Källa: Skånes universitetssjukhus