För fem år sedan kom en barnfamilj till Skåne. Staffanstorps kommun fick då ansvar för att ordna boende åt familjen vilket kommunen gjorde genom att erbjuda ett andrahandskontrakt i Malmö.
Enligt bosättningslagen är en kommun skyldig att ta emot en nyanländ invandrare för bosättning i kommunen. Varje kommun har också det yttersta ansvaret för att ge personerna det stöd och den hjälp som de behöver.
När hyreskontraktet upphörde, vände sig familjen till arbetsmarknadsnämnden i Staffanstorp för att få hjälp med en ny bostad. Men nämnden avslog ansökan och hänvisade till att familjen inte var bosatt i kommunen.
Bollades mellan kommuner
Enligt socialtjänstlagen är grundprincipen att den kommun där den enskilde vistas, har det yttersta ansvaret för att han eller hon får det stöd och den hjälp som den enskilde behöver. Normalt är det bosättningskommunen som har det ansvaret.
Men enligt en särskild bestämmelse kan en kommun ha ansvar trots att en person varken vistas eller är bosatt i kommunen. I domen konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att familjen vistades i Malmö till följd av ett beslut i Staffanstorp och därför fanns det inte någon klarlagd bosättningskommun när familjen behövde nytt boende.
Enligt tisdagens dom var det alltså Staffanstorps kommun som hade ansvar för familjens boende, ett ansvar som skulle bestå tills behovet upphört eller ärendet flyttats över till Malmö kommun.
Följer domslutet
Två av de fem justitieråden var skiljaktiga och höll inte med majoriteten i avgörandet. De ansåg istället att familjens bosättningskommun varit Malmö.
”Det här är en dom som visar på en djupt oenig domstol och det i sin tur visar ju att en prövning av frågan var högst relevant. Staffanstorps kommun kommer naturligtvis att följa domslutet.”
Det skriver Annette Christiansson, förvaltningschef vid arbetsmarknadsförvaltningen i Staffanstorps kommun, i ett mejl till SVT Nyheter Skåne på tisdagseftermiddagen.