En enorm sökinsats pågick under söndagen med sonarutrustning och dykare på både svenskt och danskt vatten. Man letade både till havs och på land – men Kim Wall är fortfarande försvunnen.

Under måndagen gick polisen ut med en internationell efterlysning på kvinnan.

– Det är brukligt att man gör det vid försvunna personer. När det har gått flera dagar och vi inte har några tecken ifrån henne så gör man det som en rutinåtgärd, säger Anna Göransson, informatör vid polisen.

Under måndagen lämnade danska försvaret över flygplan till danska polisen för ett fortsatt sökningsarbete.

– Om polisen frågar efter mer kommer de att få det, säger Ole Thiell Sörensen vid danska försvarets operativa center.

LÄS MER: Detta har hänt i ubåtsfallet i Danmark

”Kan inte använda värmekameror”

Hur dagens sökinsats kommer att se ut vet han inte, men polisen i Köpenhamn meddelade på måndagsmorgonen att de skickar ut pressmeddelande löpande när de har något nytt.

Hur går arbetet till  generellt med att leta efter en människa i havet?

– I vanliga fall jobbar vi med att leta efter överlevande personer och bara det är ett svårt jobb. Att leta efter en död människa är ännu svårare för då kan man inte använda värmekameror, säger Ole Thiell Sörensen.

Om den försvunna journalisten finns i havet är det ett stort arbete att hitta henne. I nuläget vet man inte var hon är eller om hon lever. Därför letar polisen både på land och till havs.

LÄS MER: Kriminologen: ”Han har något att dölja”

Kan bara leta visuellt

När det gäller sjöräddning generellt brukar olika enheter sättas in i en sökinsats beroende på vad det är man letar efter.

Det kan handla om lotsbåtar, försvarets båtar och helikoptrar.

– Helikoptrar brukar vara en mycket effektiv resurs för att det är lättare att se på högre höjd och det finns värmekameror där, säger Mats Ryde, kommunikatör vid Sjöräddningssällskapet.

– Värmekameror jobbar med att se temperaturskillnader, men en död kropp antar snart samma temperatur som som omgivningen och då mycket svårare. Då handlar det om att leta visuellt, säger han.

Oftast får myndigheterna en position med hjälp av AIS-systemet som skickar ut digitala signaler om var man befinner sig.

När det gäller sökandet efter den försvunna journalisten ute till havs, handlar det om en kropp vilket försvårar arbetet betydligt.

Dessutom vet man inte vilken rutt ubåtsägaren Peter Madsen har tagit.

– Det är absolut en försvårande omständighet vilket gör att sökområdet blir väldigt stort, säger Anders Mattsson, biträdande stationschef för Sjöräddningssällskapet i Falsterbo.

På stationen i Falsterbo har man ständig beredskap att leta efter människor i havet. Men Anders Mattsson pekar på att Öresund i sig är ett besvärligt område. Strömmarna går i olika riktningar med lokala variationer, och dessutom är strömmarna olika beroende på djup.

– I Öresund finns det alltid ström och det innebär att en kropp kan förflytta sig ganska långt på den här tiden. Så det är ett mycket svårt arbete att leta efter en kropp, säger han.

Något som Mats Ryde på Sjöräddningssällskapet också påpekar:

– En kropp är liten och då får man utgå ifrån var kroppen sågs senast. Man gör en beräkning utifrån väder och strömdata. Hur kan ström och vind ha påverkat kroppen och i vilken riktning. Det är ingen exakt vetenskap, det är ett stort jobb, säger Mats Ryde.

LÄS MER: Ubåtsägaren ändrar sin förklaring

Båtar letar i ett mönster

Ute till havs brukar man använda sig av ett så kallat krattsök – man placerar båtar parallellt med varandra i en linje och sedan letar av området i ett bestämt mönster.

– Avståndet mellan båtarna beror på hur stort föremålet man letar efter är. Man måste ha litet avstånd om föremålet är mindre, säger Mats Ryde.