I vattnen fyra kilometer utanför Falsterbo har marinen hittat en tysk mina och vi står och blickar ut över havet när en stor smäll hörs och vatten spyr upp femhundra meter framför oss. En tysk mina, placerad här i november 1939, har precis oskaddligjorts av en sprängladdning som två dykare placerat dit.

Några minuter senare kliver röjdykaren Ludwig Svennberg upp på fartyget från en liten gummibåt.

Du har precis varit nere och sprängt en mina, hur var det?

– Jo det gick bra, det gick som planerat, säger Ludwig Svennberg

Uppskattningsvis 175 000 minor fälldes i Östersjön de två världskrigen och runt 40 000 tros ligga kvar på havsbotten. Det kryllar av minor i området mellan Sverige och Danmark. Nu är det dock en mina mindre att bekymra sig om.

– Syftet med just den här minan och minfältet som den tillhör var att blockera Östersjöinloppet från framförallt engelska ubåtar under andra världskriget, säger Jakob Löfqvist som är analytiker av minkrigsföring.

Det är den svenska marinen som letar upp och oskadliggör minorna. Varje år spränger man ett tiotal minor längs sveriges kust. Minor som, trots sin ålder, är långt ifrån ofarliga.

– Det är inte så att dem kommer att explodera på egen hand men däremot finns en risk för dykare som undersöker dem närmare kanske eller om man ska hålla på med bottenarbete till exempel bygga pipeline eller vindkraftsparker, säger Jakob Löfqvist.

Men minorna är inte bara farliga för människan.

Hur många fiskar tror du omkom nu i explosionen?

– Det är svårt att säga, vi såg ingen fisk, säger röjdykaren Ludwig Svennberg.