Organisationen arbetar i år mot en satsning för att fler ska få möjlighet att delta i fritidsaktiviteter.
Vad har det betytt för dig att kunna ha den fritidssysslesättningen som du har?
– Jättemycket, det är en stor del av vem jag är, säger Emma Rävås.
Emma Rävås spelar piano, sjunger och skriver. Hon håller själv inte på med någon fysisk aktivitet men vet hur viktigt det kan vara med en fritid som ger möjlighet till nya vänner och att göra något som känns meningfullt. Hon är också vice orförande i intresseorganisationen Unga synskadade syd, som menar att personer med synnedsättningar är fysiskt aktiva i betydligt mindre utsträckning än andra och nu i år driver en satsning för att ändra på det.
– Vi jobbar med våra medlemmar och att de ska våga gå ut och prova på saker. Det är mycket man kan göra men inte gör för att ingen annan gör och ingen visar en hur. Det kommer inte direkt ut informatörer från föreningar och ber oss komma med i deras lag, för de tror ofta inte vi kan vara med, säger hon.
Ledsagning skiljer sig
Även tillgänglighet, att texter är tydliga och att miljön är anpassad, och möjlighet till ledsagning är något Emma Rävås tar upp som viktiga bitar. På Unga synskadade menar man att möjligheten att få ledsagning sklijer sig åt mellan olika kommuner och att man vill se tydligare riktlinjer.
I en annan stad, två mil bort från Emmas piano, rullas bollar med bjällror i över golvet. De sex spelarna slänger sig efter ljudet och räddar de flesta bollarna från att gå in i de avlånga målen. Stefan Gahne minns hur det var när han själv började med Goalball, sporten som spelas med ögonbindel och där din normalsyn inte spelar någon roll.
Upptäckte goalball
– Jag hade precis börjat inse att jag såg dåligt och jag hade jättesvårt att vänja mig vid tanken att jag inte skulle få ta körkort och inte kunna göra olika saker. Men då lärde jag känna vuxna personer, de som var i landslaget i goalball då, som blev mina förebilder och visade mig att man kan göra vädligt mycket saker även om man inte ser så mycket., säger han.
Men hur lätt tror du det är att komma in i en idrott om man har en funktionsnedsättning?
– Det kan nog vara tufft, till exempel gå på gymmet själv är inte helt enkelt. Dels kan det vara jobbigt för att man stiker ut, dels kan det vara ett hinder för att det inte är tillgängliga lokaler, säger han.
Idrott kan påverka
Han arbetar själv på FIFH, Föreningen Idrott för Handikappade, och vet hur idrott kan påverka.
– Vi jobbar med att använda idrott som ett redskap för att ge folk bättre sjävförtroende, ge kunskap om hur det är att arbete i en grupp och att lära sig det sociala. Vi tror att det är en jätteviktigt bit för att på sikt kunna få ett arbete eller våga ta steget och börja studera, säger Stefan Gahne.
”Blir gladare”
Tillbaka hos Emma Rävås i Lund så är aktiviteten mer stillsam, fingrarna rör sig över svatrvita pianoitangenter och hon växlar mellan att sjunga långsamt och sorgset och att snabba upp tempot i engelska verser. Men även om hon själv fastnat för mer kreativa sysselsättningar så kommer hon fortsätta arbeta för att det ska finnas möjlighet för alla att ta del av allt fritidsutbud runt om i kommunerna.
– Det kommer leda till att människor blir gladare och får mer kvalitativa liv. Jag tror att komma ut och träffa människor som har samma intressen, men kanske inte samma situation, eller kanske just att de har samma situation, är väldigt nyttigt och viktigt, säger Emma Rävås.
Har du tips eller erfarenheter som du vill dela med dig av? Tipsa oss.