I dag var det vernissage och många kom för att titta och blev berörda.

Många vill inte uttala sig när de kommer ut ur det vita rummet där Luca och Marcela sitter och tigger. Hon med en skylt med svensk text där hon vädjar om ett bidrag och han med en krycka och utsträckt öppen hand.

Viveka Rasmusson kommer ut ur rummet efter en några minuter:

– Det här lyfter hela problematiken. Det blir så avskalat med de vita väggarna. Man känner avståndet till tiggarna ännu mer, säger Viveka Rasmusson.

Hon tycker det är bra att frågan om tiggeri lyfts via konsten.

Anders Carlsson, konstnärlig ledare för konst- och teatergruppen Institutet, förklarar att konstens rum är en plats där man får tid att stanna upp och tänka.

– Här kan man reflektera och fundera på vad det är som händer inom mig när jag ställs inför en person som mår så pass mycket sämre än jag själv och som är i desperat behov av min hjälp, säger Anders Carlsson.

Han förklarar så här om varför Institutet gör en performance/utställnig av tiggeriet:

– Vi vill bidra till diskussionen om solidaritet och plädera för det mänskliga mötet mellan människor.

Luca och Marcela har varit i Malmö i drygt en månad. Anders Carlsson fick kontakt med dem via en vän som är rumän. Paret, som väntar barn, får betalt för att vara med på Konsthallen och planerar att köpa ett hus i sin hemby i Rumänien.

Utställningen pågår till 5 februari på Malmö konsthall och rummet är öppet klockan 13–15 för besökare.