– Det är skandal att staten tillåtit en långsam kvävningsdöd av så många. Det är billigare att enskilda försvinner än att satsa de miljarder det skulle kosta att hjälpa dem.

Orden är Siw Perssons, en gång i tiden framträdande folkpartistisk riksdagsledamot. Nu är hon Skåneordförande för Tandvårdsskadeförbundet, en organisation för de som menar sig blivit förgiftade av sina tandfyllningar.

Än idag saknas bevis

I amalgamdebatten på 80- och 90-talet var tonläget högt.

Socialstyrelsen försvarade sig med att det då inte fanns vetenskapliga belägg för amalgamets livsfarlighet, men att man skulle utreda frågan vidare. Än idag saknas bevisen för att amalgamet skadat tusentals svenskar. Tandvårdsskadeförbundet lever kvar, trots att antalet medlemmar minskat kraftigt. Vid det senaste årsskiftet var de drygt 3800 medlemmar.

Siw Persson var tongivande i amalgamdebatten som riksdagsledamot och hon driver fortfarande frågan 30 år senare. Anledningen är att hon själv anser sig vara amalgamskadad och hon fick hjälp av Tandvårdsskadeförbundet.

– Jag hade inte suttit här idag om de inte hjälpt mig. Jag hade lika mycket kvicksilver i munnen som gammelgäddan i insjön, säger hon.

Amalgam förbjöds av miljöskäl

Amalgamet förbjöds i Sverige 2009, men det var inte för patienternas skull – det var av miljöskäl.

– Man sa å ena sidan att amalgam inte är farligt, men vi förbjuder det ändå. Det är klart att man då kan undra, men det var ju miljöskäl. Det handlar om att kvicksilver från amalgamet kan spridas i naturen efter kremering, säger Björn Klinge, som är professor i parodontologi.

Björn Klinge minns debatten från 80 och 90-talet, och är idag delvis självkritisk.

– Ska man göra någon slags reflektion i efterhand så tycker jag att vi från professionen ibland underskattade patientens upplevda problem. Även om vi fortfarande inte kan hitta vetenskapliga belägg för amalgamets bekymmer, så hindrar ju inte det att en patient kan uppleva sig ha problem. Där tror jag att vi gjorde ett misstag genom att förneka att patienten hade problem.

Många trodde det var farligt

Det var många som trodde att amalgamet var farligt. I sin politiska ungdom lade regionrådet Anders Åkesson (MP) fram en motion i regionfullmäktige med förslaget att inrätta ett särskilt amalgamforskningscenter.

– Amalgam och tandfyllningsmaterial var en fråga som var väldigt stor på den tiden och i dagsläget är den inte det. Jag har ändrat mig med tiden eftersom det finns ett större mått av kunskap och evidens idag, säger Anders Åkesson (MP).

I Tandvårdsskadeförbundet har man inte ändrat uppfattning om amalgamet. Förbudet 2009 var visserligen välkommet, men att det skulle vara i stort sett ofarligt vill man inte gå med på. Undersökningarna är felaktigt genomförda, menar man.

– Man har fortsatt luta sig mot ett fullständigt felaktigt resultat. Misstanken är ju värre än jag vill säga, säger Siw Persson.

– Tyvärr finns det ett motstånd mot att ta till sig fakta och vetenskapliga underlag. Istället skapar man en mer känsloladdad debatt och då spelar det ingen större roll om det finns fakta eller ej, säger Björn Klinge.

Finns bidrag för att ta bort fyllning

I ytterst sällsynta fall ger staten fortfarande bidrag för att ta bort amalgamfyllningar. Då ska det antingen handla om en bevisad avvikande reaktion på fyllningen, exempelvis allergi, eller så handlar det om svåra fall där sjukvården och tandvården inte kunnat hjälpa patienten. Då kan man göra fyllningsbytet, trots att det inte finns vetenskapligt stöd för det.

– Jag tror att man ser det som en sista möjlighet att hjälpa, även om man inte går på fast vetenskaplig mark. Man griper efter ett halmstrå även från sjukvårdssidan. Problemet med det är att man då kan förstärka idén att metoden skulle funka, säger Björn Klinge.