Vandrar man runt i skogen är det inte ovanligt att man hittar små privata soptippar. Det kan vara gamla lantbruksmaskiner som inte längre fungerar och som nu bara står och rostar. Stora rullar med stängsel och gammal taggtråd – en och annan skrotbil, eller uttjänta båtar.

Stefan Tagesson i Hökhult utanför Markaryd har ett exempel på när skrot blev till en dödsfälla för en älgkalv.

– Det var en älgkalv som hade fastnat i ett nedfallet planteringshägn som inte var upphängt utan låg platt på marken. Älgkalven fick avlivas på platsen, han hade lidit i uppskattningsvis två veckor. Benen var helt skinnflådda och starkt köldskadade, det var omkring 15 minusgrader på platsen då.

Markägarnas ansvar

Stefan Tagesson är sedan länge själv markägare i området och han är själv kritisk över hur skogarna hålls rena från skräp.

– Som markägare får vi försöka att rensa upp i våra marker, här finns mycket gamla försyndelser.

Kommunen eller markägaren ansvariga

När det gäller vem som har ansvaret för att ta hand om nedskräpningen i skog och mark är det lite snårigt. Kommunen har ett renhållningsansvar. Men det kan hända att kommunen hävdar att det rör sig om ett miljöbrott, och skjuter då över ansvaret på markägaren.

– Ja, det är den som äger skogen som är ansvarig. Man får inte använda skogen som ett skrotlager i flera år utan skräpet ska bort så fort som möjligt. I många fall så är det kanske inte ens markägaren själv som är den som slängt skräpet – och då blir det problem. Om man vet vem det är så är det ju lätt att enligt miljöbalken väcka åtal, det säger Madeleine Karlsson, förvaltningschef på miljö och hälsa vid Växjö kommun.