De varningar som i dag går ut kring unga och riskerna på nätet kan jämföras med skräckpropagandan kring videovåldet på 80-talet och narkotikan på 70-talet. Det menar Elza Dunkels, som är docent i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet och har forskat på barns nätvanor.

– Det är något som verkligen har förvånat mig, att man kan bedriva skräckpropaganda om sådana här saker idag. Det är ingen som bedriver skräckpropaganda om till exempel video i dag.

Det beror väl delvis på att vi vill ha enkla lösningar. Och de som pratar om internet som skräck levererar ofta enkla lösningar.

Forskning visar att barn kan stå emot

Elza Dunkels förnekar inte att det är väldigt vanligt att vuxna söker kontakt med barn i sexuellt syfte på nätet. Men hennes forskning visar att de flesta barn kan stå emot den typen av inviter.

– De kanske inte ens tänker på det som en sexuell invit utan bara skakar av sig och blockar eller skrattar eller något sådant, säger Elza Dunkels.

De barn som trots allt inleder en konversation med vuxna med sexuellt innehåll och inte kan stoppa i tid är ofta de barn som inte vågar vända sig till någon av de vuxna de har omkring sig.

– Man kan se olika typer av riskzoner och en är barn som inte känner att de kan prata om sådana här saker med folk i sin omgivning, det är en generell risk. Då spelar det inte någon roll vilken bakgrund barnet har.

Bryta tabun mest effektivt

I stället för att se internet som en risk menar Elza Dunkels att den borde ses som en möjlighet att prata om övergrepp mot barn på ett nytt sätt.

– Nu finns det en fördel att detta kommer upp till ytan på ett annat sätt. Nu kan vi diskutera våldtäkt mot barn. Det kunde vi inte innan dels för det var tabu och dels för det förekom sådana mörkertal. Men idag så hamnar det synligt.

Det mest effektiva för att bryta tabun kring unga och det som de är med om på nätet är att vi vuxna försöker att närma oss frågan utan att vår egen rädsla tar överhanden, menar Elza Dunkels. Hon är starkt emot att vuxna ska börja leta varningstecken eller försöka att kontrollera det barnen gör på nätet. Men det hon vänder sig särskilt mot är att man som förälder sätter upp förbud.

– Att sätta upp förbud är det absolut farligaste man kan göra eftersom man riskerar att skuldbelägga barnet om det händer något och dessutom stänga dörren för en öppen kommunikation som vi då vet är det enda riktigt säkra.

Skuldkänslor kan bli farligt

Barn som har sexuella kontakter med vuxna på nätet skäms ofta och drabbas ofta av skuldkänslor. Kan barnet inte prata om dessa känslor med någon är risken enligt Elza Dunkels att skuldkänslorna leder till att barnet mår dåligt och blir självdestruktivt.

Finns det exempel på när förbud har lett till skada?

– Ja, det gör det, väldigt väldigt många. Allt från oskyldiga små händelser där det enda som inträffar är att barnet mår väldigt dåligt och har svårt att sova ända till mycket värre självdestruktiva beteenden.

Som till exempel?

– Ja, självmord.

Forskningen på området är tydlig menar Elza Dunkels. Det bästa du som förälder kan göra är att bygga ett förtroende mellan dig och ditt barn.

– Ja det är egentligen inte svårare än så. Eller precis så svårt, säger hon och ler.