I en lägenhet i Braås utanför Växjö väntar Ader Ismail på sina barn.  Det är snart två och ett halvt år sedan de sågs.

Smålandsnytts reporter Clary Kroon besöker Aders barn i flyktinglägret Eastleigh i Nairobi. De berättar om sin längtan efter mamman och att de är rädda för de kenyanska myndigheterna eftersom flyktingar enligt kenyansk lag inte får vistas i Nairobi.

-Vi är alltid rädda för polisen, berättar Aders dotter Nimic. Saknar man giltiga handlingar blir man trakasserad.

-Barnen har det svårt. De lever på ca 1 500 kronor i månaden, pengar som deras mamma skickar. Hyran där de bor är 1 000 kronor,  så några pengar till att gå i skolan finns inte, berättar Clary Kroon.

Ont om pengar och ingen skola

Ader Ismail är en av många somalier som hoppas kunna få sin familj till Sverige. I januari kom den vägledande domen i Migrationsöverdomstolen om att det räcker med ett DNA-test för att fastställa släktskap.

Enligt Migrationsverkets beräkningar väntas 20 000 somalier komma till Sverige i år och nästa år och de flesta är barn. Bara i Växjö kommun väntas mellan 300 och 400 barn. 

Hoppet har tänts

Ader har tidigare försökt få sin familj till Sverige men fått avslag. Domen i Migrationsdomstolen har tänt ett hopp men frågan är mer komplicerad än så för Ader. Två av barnen hon vill återförenas med är hennes barnbarn, som hon tagit hand om sedan föräldrarna försvunnit. Frågan är om den familjebindningen bedöms som tillräckligt stark.

-Hade jag vetat att det skulle bli så här hade jag aldrig flytt. Det hade varit bättre att leva i djungeln bland vilda djur än att leva från barnen så här länget, säger Ader.

Men det finns ingen väg tillbaka. I Kenya kan hon inte få uppehållstillstånd och det krigsdrabbade Somalia kan hon inte återvända till.