Samtliga fem lärosäten som utbildar poliser i Sverige delar uppfattningen att deras studenter är sämre på att uttrycka sig i skrift än tidigare. Flera av landets polisregioner har också vittnat om att nyutexaminerade poliser brister i sin förmåga att skriva.

Det framgår i det första utkastet till en kommande rapport om polisutbildningen, något som Polistidningen var först med att rapportera om.

Rapporten kommer att vara en del av den översyn som Polismyndigheten gör av landets polisutbildningar.

I en studie som publicerades i fjol har Gunilla Byrman, professor i svenska språket vid Linnéuniversitetet, studerat förundersökningar om våld i nära relationer. Studien visade bland annat att polisutredare är inkonsekventa med hur de återger vad olika källor har sagt.

– Det handlar om språkträning, man får inte den språkträningen i grundskolan och i gymnasiet som man fick förr, säger Gunilla Byrman.

”Många röster”

Ett exempel på när skriftliga svårigheter uppkommer är när flera olika personer och platser förekommer i ett polisprotokoll.

Det kan bland annat handla om att det är svårt för en läsare att uppfatta vad som har sagts i förhör och vad som är polisens egna ord, eller att det är svårt att förstå vem som är källan till olika uppgifter.

– Det handlar inte om stavfel, utan om helt andra saker. Att skriva protokoll där många röster förekommer är svårt, får man ingen träning i det kan det bli hur galet som helst, säger Gunilla Byrman.

Problemen blir allvarliga i fall där rättsväsendet borde ha gått vidare och väckt åtal, men det inte går för att det i polisprotokollet är otydligt vad som har hänt.

– Det blir helt enkelt omöjligt för en åklagare att driva saken vidare då, säger Gunilla Byrman.

”Rätt kompetens”

Problemen med att uttrycka sig i skrift förekommer även bland elever på andra utbildningsprogram, enligt Gunilla Byrman. Men Mona Blåsjö, professor i svenska på Stockholms universitet, säger att det inte nödvändigtvis behöver vara så att unga personer har blivit sämre på att skriva.

– Det finns studier som visar att den totala skrivförmågan inte har sänkts bland unga människor, däremot förflyttas kunskaperna så att yngre personer över tid blivit bättre på vissa saker, men sämre på andra. Ett exempel är särskrivningar, som är väldigt vanligt. Man kan tycka att det är en försämring av språket, men det kan också vara en allmän språkförändring som är på gång. Det är ofta de yngre som anammar nya normer först, säger Mona Blåsjö.