– Vi ältar detta om och om igen. För det är många ”om” som har räddat vårt hus och våra liv, säger Viviann Linderos, som bott i villan som ligger bredvid Kånnaskolan sedan 1970-talet. Eller, låg. För skolan totalförstördes vid en brand natten till lördagen.
Viviann Linderos berättar om hur familjen stod på gatan och såg skolan brinna för fullt. Bara dagar innan branden hade kommunen informerat om planerna på att använda skolan som asylboende och polisen misstänker att branden var anlagd.
– Då tänker man: ”Gudskelov att ingen människa fanns i skolan”, säger Viviann Linderos.
Rutorna sprack av värmen
Bara några få meter och en syrénhäck skiljer familjen Lindros fastighet från skolan.
Meterhöga lågor slickade fasaden som bara var en knapp minut från att fatta eld. Parets dotter Helena filmade branden genom fönstren vars rutor sprack av värmen.
– Om inte den här minuten hade funnits för brandmännen. Om inte syrénhäcken hade funnits. Lite måste jag le här, för jag har grälat på dig för att du inte har tagit ned den ordentligt. Jag ska aldrig mer göra så, aldrig mer. Och jag ska aldrig mer gräla på hunden för att han skäller, säger hon och vänder sig mot sin make, säger säger Viviann Linderos.
– Den ångest som vi har fått uppleva under några timmar är en ångest för liv och lem som jag inte ens önskar min värsta fiende att få uppleva. Det är också en ångest över hur man behandlar människor som kommer hit. Jag kunde aldrig, aldrig, aldrig tänka mig att något sådant kunde hända några meter från min tomt. Det är väl så det är, vi ser inte över tomtgränserna. Ångest, ångest, ångest.