Tanken är att de 100 extra timmarna, som ska fördelas mellan årskurserna sex till nio, ska fördjupa och bredda den befintliga kursplanen.  

På grund av brist på tider i idrottshallar och på vissa håll svårigheter att ta sig till lämpliga utomhusmiljöer kan det bli så att timmarna användas till teoretiska delar i undervisningen. Bra, tycker Martin Wahlstrand som är ansvarig för idrottslärarutbildningen på Linnéuniversitetet.  

– Det är viktigt att det inte blir hundra timmar till mer görande och att eleverna bara ska röra på sig. De här hundra timmarna bör användas till att lära eleverna saker. De ska få verktyg och kunskaper till hur de ska förstå fysisk aktivitet i ett livslångt perspektiv, säger han. 

Kan göra skada

Linnéuniversitetet som är ett av landets lärosäten som utbildar nya idrottslärare menar att det är viktigt att resonera kring hur de 100 nya timmarna används. Om de enbart ägnas till mer rörelse och fysiska aktiviteter kan de göra mer skada än nytta för elevers hälsa och livsstil på lång sikt. 

– Det kan bli väldigt negativt för de elever som redan idag inte uppskattar ämnet. Nu kan det bli 100 timmar till där de inte vill delta, säger Martin Wahlstrand. 

Så du är inte orolig för om timmarna används till teoretiska bitar i undervisningen istället för till mer rörelse? 

– Verkligen inte. Snarare är det en utmaning för lärarna att fundera på hur de organiserar sin utbildning. Både teoretiskt och praktiskt eller i bästa fall en kombination av båda två, säger Martin Wahlstrand.