Varje år anmäler tusentals barn och ungdomar att de mobbas i skolan. Men bara var tredje anmälan till Skolinspektionen leder till någon form av kritik mot skolan.

– Självklart kan det leda till besvikelse hos den som gjort anmälan, säger Caroline Dyrefors Grufman som är barn- och elevombud. Och det är viktigt att man lyssnar på den enskilde eleven och att det är den enskilde elevens utsatthet som är avgörande. Samtidigt är det viktigt att man gör en ordentlig bevisvärdering av vad som faktiskt har inträffat och vad som kan ligga till grund för en bedömning.

Ville inte leva längre

Matilda Karlsson utanför Västervik vet vad det innebär att bli mobbad. Genom högstadiet och gymnasiet blev hon kallad ful och tjock och många gånger hade någon tryckt in tuggummi i låset på hennes skåp i skolan.

Mobbningen fick stora konsekvenser för Matilda som avbröt sina gymnasiestudier. 

– Jag såg inte ljus någonstans, det var mörkt. Jag ville helt enkelt inte leva mer. Det var så tungt. Jag känner det än i dag; vad är det för fel på mig, jag har ju inte gjort dem någonting, säger Matilda Karlsson.

Vill att fler anmäler

Matilda anmälde inte mobbningen till Skolinspektionen, hon ville lösa allt själv.

Men Caroline Dyrefors Grufman önskar att Skolinspektionen skulle få in ännu fler anmälningar än vad man får i dag.

– De anmälningar vi får in är bara toppen på ett isberg. Det finns många fler som utsätts, säger Caroline Dyrefors Grufman.

I dag är Matilda tillbaka i skolan – men i en annan skola och i en annan stad. Det går bra för henne och hon vill ge ett råd till alla som har det som hon hade det.

– Den som är drabbad ska inte vara rädd för att be om hjälp. Det är inte fel att be om hjälp. Det är rätt att göra det.