Lenhovdabördiga Sara Martinsson bor i Stockholm och arbetar som både journalist samt författare. På fredag kommer hennes senast bok Knäböj ut.

Det är en essäbok med två spår. En del handlar om den kvinnliga styrketräningens idéhistoria och så finns en personlig del som handlar om Sara Martinsson själv och hennes väg in i tyngdlyftningen.

– Jag skriver om hur kvinnor som vill lyfta tungt har blivit bemötta genom alla år, vilka kroppar som tillåts bli starka och få ta plats, säger hon.

Undermedvetna normer

Sara Martinsson påpekar att hon i dag har svårt att tro att någon man skulle säga att kvinnor inte ska få styrketräna eller gå på gym. Men att det finns normer och förväntningar som vi bär med oss undermedvetet. Hon menar att styrketräning för kvinnor är helande.

– Man tar steget från att vara en kropp som finns till för betraktarens blick och att vara ett objekt, till att kliva in i sig själv och använda hela kroppen. Det gör något med ens självuppfattning, det knyter ihop tanke och kropp. Man tar med sig styrkan ut i resten av livet.

I ett av kapitlen skriver du om din uppväxt i Lenhovda, hur skriver du om det?

– Tyngdyftningen växte fram i arbetarklassmiljöer och en stor andel av de jag hade runt mig i barndomen jobbade på fabrik. Jag kommer från ett väldigt utpräglat arbetarsamhälle vilket gjorde det naturligt för mig att undersöka arbetarklassidentiteten i tyngdlyftningen genom min erfarenhet att vara uppvuxen där jag är uppvuxen.

I klippet hör du Sara Martinsson berätta mer om sina tankar kring boken.