Rune Nilsson bor i Gäddeviksås som ligger vid sjön Mien. Han äger sedan länge en liten kvarn och har till helt nyligen även producerat el. Produktionen av el ligger sedan nästan två år tillbaka i malpåse  därför att han enligt länsstyrelsen inte har något giltigt tillstånd. Om Rune nu skulle bestämma sig för att söka ett nytt tillstånd skulle det kunna kosta upp mot en halv miljon kronor. Då är det inte ens säkert att han skulle få ett nytt tillstånd.

– Det är en stor kostnad, så det går inte ihop, säger Rune Nilsson.

Får inte fortsätta med sin produktion av el

Kraftverket i Gäddeviksås genererade el från 1988 fram till den sista april 2015. Rune har under åren sålt el för ungefär hundra tusen kronor varje år. Nu är det alltså slut och ingen el genereras här längre.

Rune själv är ganska ledsen och besviken över att han inte får fortsätta med sin produktion. Nu vädrar sportfiskarna morgonluft. Klara Lennerwald från Kristianstad är ute och fiskar i Helge å vid Hästveda och hon tycker att kraftverken bara är i vägen för fisket.

– De förstör mer än vad de ger. De ger inte så mycket el och så förstör dem för fiskarna. Vi vill fokusera på kraftverk som ger mycket el, de andra kan vi ta bort, säger Klara Lennerwald.

En god ekologisk status

I hela landet finns det drygt 2000 mindre kraftverk varav 200 av de har fått ett föreläggande, liknande det som Rune har fått. Det här grundar sig i EU:s vattendirektiv från år 2000 där det står skrivet att alla vattendrag ska uppnå en god ekologisk status till år 2021. Dit räknas inte ett vattendrag med småskalig vattenkraft.

Jan Grosen vid Länsstyrelsen i Kronoberg har hand om tillsynen av vattendragen och enligt honom är det viktigt att lagen följs.

– Det handlar lite om att man får tillbaka det livet som borde finnas i vattendraget, säger han.

Länsstyrelssen ska utföra tillsynen

Det enda tillstånd som Rune Nilsson i Gäddeviksås har för sin verksamhet och som inte är giltigt i dag är en så kallad ”urminnes hävd”, ett muntligt tillstånd som är mycket gammalt. Det upphörde 1972 och räknas inte som ett giltigt miljötillstånd i dag.

Länsstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att kontrollera att ägarna till dessa små kraftstationer har rätt tillstånd för sin verksamhet. För att få ett nytt tillstånd så behöver oftast kraftverket byggas om och anpassas till de nya reglerna. Det kan då handla om att bygga så kallade faunapassager där fisken och andra vattenlevande organismer kan passera utan att dödas i vattenturbinen.

Att få nytt ett tillstånd kan ta upp till 18 månader. För Rune Nilsson skulle det innebära mycket arbete för att få ett nytt tillstånd.

– Det innebar att man skulle behöva börja från början och att det inte fanns någon anläggning, det skulle genomgås en helt ny utredning.

Rune Nilsson anser sig även ha ett giltigt tillstånd i en vattendom från 1989 där det står att anläggningen var godkänd för drift. Enligt honom gäller inte vattendomen längre.

Nu vet han inte vad som ska hända med driften av vattenkraftverket. Även andra med liknande mindre kraftverk är oroliga. Men i september ska regeringen lägga fram ett nytt lagförslag som gäller den småskaliga vattenkraften.

Nytt lagförslag

– Den ska innebära en snabbare process som blir billigare för verksamhetsutövaren. Det ska också ligga en del i energiöverkommelsen om att det ska finnas pengar som ska hjälpa dessa lite mindre kraftverk att göra åtgärder som behövs. Vi vet inte exakt vad den ska komma att innebära förrän den ligger på bordet, säger Jan Grosen på länsstyrelsen.

Klara Lennerwald tycker att det är bra att frågan om vad som ska hända i framtiden med dessa små kraftverk är bra och att det kommer upp på bordet. Hennes egen vision om hur hon vill att det ska bli är redan färdig.

– Jag vill ha mycket strömmar och fint och lite småstenar så att det blir bakvatten som vi har här. Det är härligt.