På samma tid har antalet åtgärdsprogram mångdubblats i Sverge.

Kalmar är det län i Sverige som har allra störst behov. Bland annat gör man åtgärder för att rädda veronikanätfjäril, ängshök, större ekbock och grönfläckig padda. Om länsstyrelsen skulle göra alla åtgärder som finns i programmen, skulle det kosta över 4,5 miljoner kronor.

Men den tilldelade budgeten ligger på knappt 700 000 kronor – den täcker alltså bara 15 procent av kostnaden.

– Vi behöver jobba med våtkärr på Öland. Det finns många svampar och skalbaggar vi också skulle behöva jobba med, säger Susanne Forslund på länsstyrelsen i Kalmar.

”Hoppas välja rätt”

– Vår förhoppning är att vi väljer att jobba med rätt arter. De som är mest hotade. Men vi kommer med all säkerhet förlora en hel del arter, säger hon.

Storleken på anslagen till åtgärdsprogrammen beror på hur mycket medel Naturvårdsverket årligen får tilldelat i Anslaget för värdefull natur – vilket halverades i årets budget jämfört med 2018.

Det beror också på hur medlen regleras i myndighetens regleringsbrev och hur de sedan prioriterar mellan sina verksamheter som finansieras via de här pengarna.

Av budgeten på 39 miljoner kronor går drygt 30 miljoner går till lönekostnader, så i praktiken finns lite över åtta miljoner kronor kvar till för faktiska åtgärder i hela Sverige.

Jagar externa aktörer

Länsstyrelserna får därför lägga mycket resurser på att hitta samarbete med externa aktörer som kan göra åtgärder. Samtidigt visar siffrorna tydligt att tilldelningen av pengar inte täcker behovet, kommenterar Tuulikki Rooke på Naturvårdsverkets landskapsenhet.

– Konsekvenserna är att många åtgärder som pekats ut inte kan genomföras på grund av resursbrist, säger hon.