Martin Edberg (S) vikarierade som ordförande under hösten 2012 när en enig utbildningsnämnd fattade beslutet att lägga ner Arabyskolan.

Ett, på den tiden, ovanligt och kontroversiellt beslut, säger han, men som han fortfarande är övertygad om var rätt.

– Det är klart att det fanns ett tvivel, och det är klart att det är det sista man gör att ombilda en skola. Men elevtappet var stort och elever och föräldrar valde bort skolan. Då är det svårt för rektor att organisera en kvalitativ undervisning. Och vi såg en möjlighet att bryta segregationen, säger han.

Hastigt beslut

Beslutet kom hastigt och elever fick reda på nedläggningen i sociala medier före föräldrar och lärare. Och politikerna har skäl att vara självkritiska kring hur man kommunicerade beslutet menar Martin Edberg:

– Det var ett beslut som rörde upp mycket känslor och vi kommunicerade beslutet ganska dåligt med de berörda. Det var många som var jättearga på oss. Det blev inte bra, och det har jag lärt mig av, säger han.

Het fråga

Likvärdighet i skolan och skolsegregation är i dag en av de hetaste skolpolitiska frågorna inför det stundande valet.  Inom skolvärlden finns olika sätt att se på hur man ska lösa problemet med utsatta skolor som år efter år dras med dåliga resultat.

Martin Edberg (S) ser dock inte en nedläggning som någon unviersallösning för alla kommuner som tampas med samma problem som Växjö gjorde:

– Såhär kan man göra. Men det här är ingen patentlösning för alla skolors problem med segregationen. Det handlar också om prioriteringar från politiken, att våga prioritera skolor efter socioekonomiska faktorer, säger han.

Bröt mönster

Framgångsfaktorn i fallet med Arabyskolan var att nedläggningen bröt negativa mönster, anser han.

– I vissa skolor så blir förväntningarna för låga och det i sig blir stigmatiserande, och där var vi på väg att hamna i Araby. När vi bröt så kraftfullt kunde man också ge eleverna en möjlighet att börja om.