John, 21 år, fick det hårdaste straffet. Åtta månaders fängelse. Efter att han kom ut var han med och misshandlade fyra personer på Teatertorget i Växjö, enligt åklagare. Han sitter inlåst i häktet i väntan på dom.
John dömdes ensam för julupploppet 2015 när polisen besköts med fyrverkeripjäser. Raketerna och smällarna hade stulits från en fyrverkeriaffär i Växjö. De delades sedan ut till ungdomar som samlats på Araby.
TV: Hela minidokumentären om de sju som dömdes för upploppen i stadsdelen Araby i Växjö.
John bor tillsammans med sin ensamstående mamma Siri och syskon i ett annat bostadsområde i Växjö. Han beskriver själv att han befann sig på Araby av en slump. Han hade druckit mycket alkohol och umgicks med de andra tonårskillarna.
Hade dödskallemask
Polisen kom till Araby eftersom det brann i en container som tillhörde en av butikerna på torget. Efter att branden släckts fortsatte polisen att cirkulera i området eftersom det var stökigt med alla smällare.
En polis vittnade om att hon aldrig sett så mycket fyrverkeripjäser i hela sitt liv. Polisbussen, som klarar av sten och smällare, besköts flera gånger. Bland annat ska John ha lyft upp en tårta med smällare och fyrat av den mot bussen. Han var maskerad med en dödskallemask.
När poliserna senare lämnade bussen sköt han en raket mot en polis. Raketen var på väg mot hennes ansikte när hon lyckades styra undan den med polisskölden.
Åtta månaders fängelse
John flydde när poliserna sprang efter honom och bytte kläder hos sin flickvän som bodde i närheten. Trots det kunde han senare gripas och identifieras. Växjö tingsrätt dömde honom till åtta månaders fängelse för försök till grov misshandel och våldsamt upplopp.
John satt av straffet och kom ut i mars i år. Redan efter fem dagar greps han igen. Den 18 mars var han en av tre unga män som misshandlade fyra personer, två kvinnor och två män, på Teatertorget i centrala Växjö.
Enligt de fyra, som var ute och festade, blev de oprovocerat överfallna när de väntade på skjuts hem. En av männen bröt foten. Han vet inte exakt vad som hände i tumultet, men har uppgett att någon av de tre angriparna eventuellt hoppade på den. Båda kvinnorna misshandlades också.
Offer fick gipsa foten
John menar att det var han och hans två kompisar som var offren. De enligt honom blev utsatta för rasistiska glåpord och attackerades. De försvarade sig. John och hans kompis greps på plats. Den tredje sprang från platsen men kunde gripas senare.
Åklagaren åtalade dem för misshandel av normalgraden medan samtliga satt inlåsta på häktet på tredje våningen på polishuset i Växjö.
En vecka senare är det dags för rättegång i Växjö tingsrätt. Utanför rättssalen står ett av offren. Han hoppar på kryckor och har foten gipsad.
Vinkar till varandra
Inte långt ifrån sitter Johns mamma Siri. Hon tittar ivrigt efter sin son bland bland åhörarna som anländer genom huvudentrén.
– Jag har inte pratat med honom under hela tiden som han varit häktad. Jag har ringt massor av gånger, säger hon.
När Siri får veta att John kommer att ledas in bakvägen eftersom han är häktad blir hon besviken. Hon andas ytliga, korta andetag och fingrar oroligt på sin mobil.
När målet ropas upp och dörren in till säkerhetssalen öppnas skyndar hon sig in. Hon sitter på främsta bänkraden och lutar sig fram. John kommer in sist av de tre häktade unga männen. Han har häktets gröna kläder på sig. Siri vinkar till honom och John vinkar tillbaka genom skyddsglaset.
Siri börjar genast att gråta.
”Han är stressad”
Eftersom en av de misstänkta är under 21 år blir det stängda dörrar. Johns mamma leds ut motvilligt. Hon håller handen på bröstet och grimaserar. Utanför rättssalen sätter hon sig på huk och gråter.
En vakt kommer med vatten och Siri frågar om det inte finns någon möjlighet att vara med inne på förhandlingen. Nej, blir beskedet.
Efter att John på kort tid både varit med i ett upplopp och, enligt åklagaren, misshandlat personer mår han inte bra.
– Han är hela tiden stressad, han tänker alltid, säger Siri och håller händerna vid sitt huvud.
Hon säger sedan att han skulle behöva ha sin pappa närvarande. Men han är sedan länge borta ur hans liv.
Släpps inte
Förhandlingen håller på i två dagar och Siris förhoppning är att John ska släppas när den andra förhandlingsdagen är avklarad. Som hon har förstått det var John inte drivande i misshandeln. Siri hoppas att hon ska få återse honom snart.
När den andra förhandlingsdagen är avklarad kommer beskedet att John inte släpps ur häktet. Domen har fortfarande inte kommit när den här artikeln publiceras. Uppdatering: ”John” dömdes till tio månaders fängelse för misshandel.
*
Nasim, 20 år, har varit en ledarfigur i Araby. Han var drivande i sommarupploppet och dömdes till fyra månaders fängelse. ”Jag sover till på eftermiddagen”, säger han om sitt liv i dag.
Nasim kom snett tidigt i livet.
– Jag gick i ettan när jag började slåss. Jag vet inte varför, har han tidigare berättat i en intervju med Aftonbladet.
Han började tidigt med droger som cannabis och spice och när han var 13-14 år blev han påverkad av äldre personer på Araby som menade att staten, kommunen och polisen var fiender.
Ensamstående mamma
Han levde med sin ensamstående mamma och blev ett tag omhändertagen av de sociala myndigheterna. När sommarupploppet ägde rum var han aktuell hos polisen för att ha kört bli olovligen, köpt en stulen cykel, gjort motstånd när han skulle gripas av polis, använt droger och ha hotat en person som skulle medverka i en polisutredning.
Under själva upploppet ska han ha sagt ”vad väntar ni på, kasta sten på grisarna” till de andra ungdomarna. Han fick fyra månader i fängelse av hovrätten i Jönköping. Han uppger själv att han suttit av det.
”Saknar helt skolbetyg”
Nasim säger att han bor på Araby. En annan i hans krets säger att han varit borta en längre tid och att det bara är sista dagarna som han varit i området.
– Jag har inget jobb och ingen skola att gå till. Jag saknar helt skolbetyg. Det enda jag gjorde i skolan var att äta lunch. Det finns ingen som hjälper mig. Jag sover på dagarna och är ute på nätterna, säger Nasim.
När han dömdes för upploppet berättade han om planerna på att flytta till en annan del av Sverige och bo med sin flickvän. Socialtjänstens kontaktperson tyckte det lät bra. Nasim behövde byta miljö. Men någon flytt från Småland har det inte blivit, enligt honom själv.
Har privata problem
I domen från tingsrätten framgår det att han är plågad av privata familjeproblem. Problem som den senaste tiden bara blivit värre och han inte vill prata om. Däremot pratar han gärna om att tonårskillarna på Araby blir trakasserade av polisen. Han har inget förtroende för polisen.
Har det blivit lugnare på Araby?
– Det går inte att hänga längre på arenan. Man blir filmad. Men vi finns på andra ställen. Vi får se vad som händer till sommaren, säger Nasim och drar upp en sjal som täcker halva ansiktet. Munkjackan gör att det bara är ögonen som syns. Han ser ut som han gjorde den där kvällen förra sommaren när stenkastningen ägde rum.
Runt Nasim står ett gäng med kompisar och bekanta. Karem och Rickard som dömdes för upploppen är också där.
*
Rickard, 16 år, var med i Arabyupploppen. Strax innan dömdes han för att ha knäckt näsbenet på en skolkamrat.
Han läser på gymnasiet och bor med sina föräldrar på Araby. Rickard är bara 16 år och har redan dömts för två allvarliga brott: grov misshandel och våldsamt upplopp.
Han säger att han umgås mindre med Nasim och de andra som dömdes för upploppet.
– Jag har andra kompisar, säger Rickard medan han står intill Nasim utanför entrén till ett av höghusen på Araby.
Föräldrar blev stränga
Rickard är vältalig och ser vänlig ut. Han framstår som öppen och pratar utan omsvep om det han gjort sig skyldig till. Han verkar ångra sig.
Han säger att hans föräldrar blivit stränga med tiden, efter att han dömdes för upploppet.
– De blev arga och besvikna. Jag får inte hänga vid Araby Park Arena längre.
Rickard var med i upploppet en dryg månad efter att han dömts för grov misshandel.
Knäckte näsben på skolkamrat
Misshandeldomen kom efter att Rickard och en skolkamrat hade bestämt sig för att göra upp. Tingsrätten ansåg att slagsmålet, som ägde rum vid Araby Park Arena, var enligt överenskommelse. Men att Rickard hade med knogjärn var det inte.
Skolkamraten fick sin näsa knäckt i slagsmålet och Rickard dömdes till 80 timmars ungdomstjänst. För upploppet fick han ytterligare 40 timmar ungdomstjänst. I domen ingick också att Rickard skulle gå på 16 samtal med socialtjänsten.
Det för att han ska förstå konsekvenserna av kriminalitet, lära sig att hantera impulser och för att kunna sätta sig in i brottsoffrens perspektiv.
*
17-årige Karems föräldrar vill att han blir ingenjör eller läkare. Jag har inga sådana planer, säger han.
Karem dömdes till 35 timmars ungdomstjänst för sommarupploppet på Araby. Han var på en hjälporganisation i Växjö.
– Det var inte så mycket till straff. 800 kronor i skadestånd och lite arbete, säger han.
Vad sa dina föräldrar om att du blev dömd?
– De blev besvikna.
”Kan hända igen”
Karem säger att Araby blivit tillfälligt lugnare. Kamerorna som filmar påverkar. Han tycker att stämningen runt Araby Park Arena är trist. De kan inte ens spela fotboll utan att bli övervakade.
– Problemen finns kvar. Det som hände kan hända igen, säger han.
Han läser upp sina betyg på gymnasiet, som ligger i en annan del av stan. Hans föräldrar vill att han blir ingenjör eller läkare. Karem säger att han inte har några sådana planer. Föräldrarnas mål är inte realistiska, tycker han.
”Annan person på gatan”
Att sitta i en rättegång med åklagare, nämndemän och domare var inte avskräckande för Karem. Inte domen heller.
– Nej, jag bryr mig inte, säger Karem.
Han har armbågarna på knäna och ögonlocken är tunga.
I skolan då? Är det inte jobbigt att du är en av dem som dömdes för upplopp?
– Det är ingen som vet. Eller fattar. I skolan är jag snälla killen, säger han och sträcker på sig. Han ler och börjar artikulerar när han pratar.
– På gatan är jag någon annan, säger Karem.
*
Jonas, 15 år, menade att han kastade sten på polisen för att de äldre krävde det. I dag vill han inte prata om händelsen.
Jonas, som bor på Araby, var en dem som pratade med polisen i utredningen som gällde sommarupploppet. Den andre var Ali. Båda ångrade stenkastningen och samarbetade, mer eller mindre, i utredningen. Detta bidrog till att polisen kunde döma ungdomarna för upplopp.
De flesta andra som polisen förhörde vara fåordiga. De sa att de inte visste vilka som varit på plats. De hade inte uppfattat vem som initierade det. De mindes inte, såg dåligt, tog fel på dagar.
Rädd för de äldre
Jonas sa att han var rädd för de äldre ungdomarna och att det var därför han var med och kastade sten mot polisen. Han skulle fått stryk om han inte kastade.
Hans pappa ställde upp och pratade om händelserna i medierna en gång. Han uttryckte då sin besvikelse över polishatet som fanns bland tonåringarna på Araby. Han tyckte att ungdomarna hade fel som var negativt inställda till samhället.
Han, eller sonen, vill inte göra någon intervju. Att han varit med i media en gång var känsligt, säger han. Han säger att det går bra för sonen i skolan.
Jonas dömdes till ungdomsvård och skulle genomgå en miniversion av kriminalitetsprogrammet ”Ett nytt vägval”. Huvudsyftet var att han inte skulle återfalla i brott.
*
Mohammed, 18 år, dömdes till vård och ungdomstjänst för upploppet på Araby. Han var tidigare ostraffad.
Mohammed bor på Araby. Han hade varit på moskén i området tillsammans med en av de andra som dömdes när han kom till Araby Park Arena junikvällen förra året.
På övervakningsbilder från kameran syns det att han gör en kaströrelse med armen. Han själv hävdade att han bara låtsades kasta sten. Oavsett om han kastade eller inte så hade han deltagit i aktiviteterna, menade tingsrätten och dömde honom för våldsamt upplopp.
Mohammed befinner sig utomlands, uppger en familjemedlem. Han ska ha bytt skola efter händelserna på Araby och enligt familjemedlemmen går det bra i skolan.
Samtliga namn i artikeln är fingerade.