Många undrar hur det kan vara så att den polske gästarbetaren Marcin Wilk, trots att händelsen var preskriberad, kunde driva en process i tingsrätten och nu får betala rättegångskostnader på över 100.000 kronor.

Här är en av kommentarerna kring måndagens dom:

”Man kunde väl meddelat att det var preskriberat utan rättegång? Då hade det ju inte blivit någon rättegångskostnader, eller?”

Varför sa inte bara domaren till honom att det här ser ut att vara preskriberat, gå inte vidare?

– Det här är en domstol och inte någon rådgivande person som han kommer till där man ber att få ett råd. I en domstol är det jätteviktigt att domaren är objektiv tills dess det är bedömt, och hela det svenska systemet bygger på att det kommer två parter inför domaren och sen säger domaren sin uppfattning, säger Lena Egelin, rådman vid Stockholms tingsrätt till Smålandsnytt. 

Preskriptionstiden kan avbrytas

Det är heller inte självklart att en händelse är preskriberad bara för att det gått en viss tid.

– Många gånger finns det regler som säger att man kan avbryta den här preskriptionstiden, till exempel genom att inleda en förhandling med en part. Och då kan man ju vara oense om huruvida man har gjort det eller inte, säger Lena Egelin.

Marcin har också ställt sig frågande till att DO uppmanade honom att gå vidare till tingsrätten.

– De måste i stort sett skriva att han kan gå vidare i andra instanser. Det vore väldigt rättsosäkert om de från början meddelade att det inte var någon idé att gå vidare, säger Lena Egelin