Det spontana svaret när Nano Omar fick frågan om att vara med i Melodifestivalen var nej. Men när hans barn fick nys om att det var aktuellt så fanns ingen återvändo.
– Ja, den första reaktionen var ju nej, och när jag pratade med barnen så la jag fram det som att: Pappa är med i mellon, vad tycker ni? Sen sa jag att jag kanske inte skulle vara med, och då började de tjata och tjata och tjata.
Så i morgon står han på scenen i Göteborg i festivalens första deltävling. Men resan till Melodifestivalen har varit skakig.
Med synthen kom musiken
Den hade sin början på Gotland.
– Tolv år var jag, och då bodde jag på Gotland hos en fosterfamilj. Det var väldigt tomt. Det fanns mest kossor, höns och lamm, men då fick jag en synth av min mamma, säger Nano Omar.
Synthen dämpade ensamheten och gjorde honom glad. Men trots att han hittade musiken var tillvaron ostadig.
– Jag hängde i fel miljö och det blev att jag hamnade i problem med mycket alkohol och droger och skulder. Sedan kom jag in på en kriminell bana.
När Nano Omar var 18 år dömdes han till sitt första fängelsestraff, och det skulle följas av flera.
Faderskapet blev väckarklocka
Startskottet för en förändring kom när Nano fick veta att han skulle bli far för nio år sen. Det var också då som han flyttade från Botkyrka till Geneta i Södertälje.
Vad bestod den förändringen av?
– Det var mycket i huvudet. Att förändra hur jag tänker kring saker och ting och också om att sålla bort vänner, mönster och beteenden som jag har haft.
Men att förändras visade sig vara svårt.
– Jag skulle säga att det behövs ett barn och ett till och ett till. I mitt hjärta ville jag ju att jag skulle få ett barn och allt skulle bli bra men det var inte riktigt så. Det tog tid, jag var borta mycket och min flickvän fick lida på grund av mina dåliga beslut, säger Nano.
Går det att förklara den här ambivalensen – att man har en tydlig riktning, men sedan trillar av banan?
– Det krävs något utlösande. Till exempel ett bråk med någon nära så är det en anledning att lämna allt och dra och supa ner sig. Man är en jävligt känslig människa.
Han tänker efter lite och fortsätter:
– Jag tittar på mina barn och kan bara tänka mig om de skulle hamna på ett hem sju år gamla som min lillebror gjorde. Det är ju hemskt. Man blir splittrad och osäker. Försöker kanske vara någon man inte är, och man vet inte vad som är rätt och fel.
Avslappnat i Södertälje
Han säger att det än i dag ibland är jobbigt att tänka tillbaka. Men under de två senaste åren har han känt sig stabil. Han har nu fyra barn och trivs i Södertälje.
– Det är en ganska avslappnad ”vibe” här. Det är blandat etniskt och det känns mysigt, säger han.
I morgon framför han sitt melodifestival-bidrag ”Hold on” där budskapet är att kämpa för att behandla sig själv och andra väl.
– Det har varit tufft och den här låten beskriver resan, allt som varit, säger Nano.