I begravningsbranschen kallas det ”direktare”. Det är när en avliden person går direkt till den sista vilan utan att få någon ceremoni, vare sig borgerlig eller kyrklig.
– Det blir en kremation och sen blir det gravsättning utan att några som helst anhöriga är med. Det här ser vi ju en ganska kraftig ökning på, säger Jan Olov Andersson som är vd för Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund.
Storstadsfenomen
I dag räknar man med att mellan 5 och 10 procent av alla begravningar är utan ceremoni. Det varierar mellan i olika delar av landet. Det anses vara ett storstadsfenomen, men även i mindre kommuner som Katrineholm syns en kraftig ökning.
– Många har det som en önskan att inte vara till besvär, och kanske lever de ett mycket ensamt liv också. Istället för att ställa till med nånting så tycker man att det är ok att allting bara sköts och så blir man gravsatt, säger Lars Ståhle, kyrkogårdsföreståndare i Katrineholm.
Vill inte besvära
I Katrineholm har 8 procent av alla som begravts hittills i år varit utan ceremoni. Och det här är en ny företeelse som knappt existerade för tio år sedan.
Jan-Olof Aggedal är präst och forskare och har under 20 års tid studerat begravningar och andra ritualer. Han bekräftar att det ofta handlar om äldre personer som inte vill vara till besvär.
– Men vi kan också se att det finns en del anhöriga som tänker att ”vi har gjort vårt avsked och har haft det så bra med mamma här på sjukhuset, varför ska vi ta avsked en gång till?” Men då tillåter man ju inte mammas vänner att vara med på ett avsked, som också behöver det.
Kyrkan oroade
Inom kyrkan ser man med viss oro på den här utvecklingen. Den kan vara ett tecken på att vi får allt svårare att hantera döden i samhället.
Anna Larsson, sjukhuspräst i Katrineholm, menar att själva begravningsriten, oavsett om den är kyrklig eller borgerlig, fyller en viktig funktion. De anhöriga får möjlighet att ta ett ordentligt avsked. Men det handlar också om att visa respekt för den avlidne.
– Varje människa, oavsett hur ensam hon varit, är värd ett respektfullt slut. Det är klart att det är ett problem om det här blir en attityd, att man tänker att ”den där hade inga vänner så honom kan vi skicka direkt”.