– Nu har jag inga pengar och måste be andra om hjälp och det är svårt när man inte behövt göra det tidigare, säger Natasha.
I Nyköping hamnade hon hemma hos Ingela Molin och hennes familj och de slogs av hur lika de var varandra.
– Jag fick ett foto av Natasha så jag skulle känna igen henne när jag hämtade henne. På kortet fanns en kvinna med blå jeans, grå collegetröja och rött hår. När jag tittade mig i spegeln såg jag precis lika ut, säger Ingela Molin.
Ska slippa behöva tigga
Med projektet Kunde vara jag hoppas Ingela och Natasha att de som behöver hjälp och de som vill hjälpa ska hitta varandra. På ett bankliknande sätt vill man kunna spara åt andra redan i butiken.
– Om jag till exempel köper ett paket bindor så betalar jag för två och butiken behåller det ena. Sedan läggs det ut på sociala medier och den som behöver kan hämta utan att behöva tigga, säger Ingela Molin.
”Alla kan göra något”
Projektet är i full gång och flera har anmält sig.
– Det finns många företag i Nyköping som skulle kunna ställa upp med varor och tjänster för ett vardagligt liv. Några har redan gjort det och det behöver inte vara stora summor. En kan inte hjälpa alla, men alla kan göra något, säger Ingela Molin.
Väntan på dagersättning
Hon tycker att den dagersättning som flyktingarna får är för låg och inte räcker långt.
– Natasha har rätt till dagersättning, 60 kr per dag, samma ersättning sedan 1994. Nu är hon inne på sin sjunde vecka här och de pengarna har fortfarande inte kommit än så vår familj försörjer nu två familjer, säger Ingela Molin.
