Sören Wilhelmsson kan inte erinra sig själva fästingbettet. Men han minns att han plötsligt, mitt under semestern i huset på Åland, började känna sig risig. Det var slutet av 1990-talet och TBE-smittan var inte särskild utbredd, men desto vanligare på Åland.
– Jag trodde det var en vanlig infektion. Jag kände mig dålig och gick och la mig.
Snart misstänktes TBE
Hans fru Helena Wilhelmsson hittade honom morgonen efter, glödhet i 42 graders feber.
– Han låg invirad i filtar och golfklubbor och jag vet inte vad. Jag ringde efter ambulans och de misstänkte rätt snart TBE. Det bekräftades sen med ett prov, berättar Helena.
Några veckor senare fick han andningshjälp i en respirator på Nyköpings lasarett, på samma sjukhus där han varit chefsläkare.
– Det var märkligt för honom. Han trodde på något sätt att han fortfarande var chef där. Men sen gick det upp för honom hur sjuk han var.
Hjälp dygnet runt
I ett slag förändrades inte bara Sörens liv, utan även hans hustrus. I dag sitter han i rullstol och kan med viss möda röra ena armen.
Assistenter hjälper honom i stort sett dygnet runt.
– Jag fick sluta som sjukgymnast och övergick till att bli sjuksköterska här hemma i stället. Vi sålde det stora huset vi haft och fick köpa en enplansvilla istället, säger Helena.
Vaccin mot TBE fanns att tillgå redan när Sören Wilhelmsson insjuknade, och han hade uppmanat hela sin familj att vaccinera sig. Men själv glömde han av det.
– Nej, jag hade väl mycket att göra. Det blev inte av, säger Sören.
”Får inte tillbaka samma psykiska status”
Hans glädjeämne i livet är de fyra barnbarnen och att se dem växa upp. Han njuter fortfarande av jazzmusik och talböcker. Och han uppskattar bullbak och promenader med sina assistenter.
Men han blir inte sig själv igen.
– Jag får aldrig tillbaka samma psykiska status, även om jag blivit lite bättre.
Majoriteten av dem som smittas av TBE får feber och blir trötta, men inga allvarliga symptom. För ungefär en tredjedel blir besvären betydligt svårare.
– Självklart ska man vaccinera sig. Tänk att sitta så här, i 18 år. För mig är det en självklarhet att man vaccinerar sig, säger Helena Sörensson.