Alexandra Söderström var 19 år gammal när hennes lillebror Andreas dog. Han befann sig på en nyårsfest i Björkhagen i Stockholm och tillsammans med några vänner hade han samlat ihop till en fyrverkeripjäs.
Strax innan tolvslaget går de ut för att tända den. Men pjäsen går inte av som den ska, så Andreas går fram för att titta. Då får han raketen i ansiktet.
– Han dör på en gång på platsen, säger Alexandra Söderström.
Minns doften av krut på Andreas händer
Även om det har gått två decennier sen tragedin är vissa av minnena fortfarande väldigt starka. Lukten av krut på Andreas händer, till exempel.
– Han har väl förmodligen, som en reflex, försökt ta sig mot ansiktet när raketen gått av. Varje gång jag känner doften, fortfarande, är det lite som att vara tillbaka i rummet som han låg i när han hade dött.
För Alexandra blir ofta tiden inför nyår en påminnelse om det som hänt, inte minst när hon ser unga killar som hanterar smällare utan vidare eftertanke.
– Det jag tycker är obehagligt är att man kan hamna i skottlinjen även fast man själv inte skjuter raketer eller ens är intresserad av dem.
Hör hur hon ser på smällandet och vad hon har för uppmaning till de som vill skjuta raketer i videon.