Jan Roostal är stressad när han möter upp på parkeringen utanför lägenhetshotellet i Arninge. Hans mamma tycker inte om att vara ensam och vi går raskt mot receptionen där Paula Roostal väntar.

Det har gått drygt en månad sedan Jan Roostal checkade ut sin mamma från äldreboendet och hyrde en tvårumslägenhet till dem båda. Han har precis förlängt kontraktet till den sista augusti.

– Innan besöksförbudet besökte jag eller min bror mamma nästan dagligen. I två månader fick vi inte träffas alls, sedan var det en halvtimme i veckan med två meters avstånd, säger Jan Roostal som upplever att guldkanten försvann helt från Paulas vardag.

Erbjöd sig att använda skyddsutrustning

Paula Roostal hör och ser mycket dåligt och kan varken läsa, se på tv eller lyssna på radio. Hon är därför, enligt Jan Roostal, helt beroende av besök från anhöriga och av dagliga promenader. Något han upplever att personalen på boendet inte hinner med.

– Jag har erbjudit mig att ta på mig visir, munskydd och engångshandskar för att få promenera med henne.

”Du kan inte tänka: nästa sommar”

I september får mamman återvända till äldreboendet. Jan Roostal har förståelse för att kommunen vill skydda de äldre, men tycker att åtgärderna saknar proportioner.

– Det är förfärligt det som har skett och jätteviktigt att skydda, men samtidigt måste man göra en avvägning: risk mot nytta. När du är 97 år kan du inte tänka att nästa sommar eller om tre år får jag träffa mina anhöriga igen.