På Storbodaanstalten finns det en avdelning med 24 boende som är särskilt avsedd för de som inväntar utvisning från Sverige. Vissa av dem har avtjänat fängelsestraff och ska nu utvisas, vilket de också har blivit dömda till. Andra är placerade på avdelningen då Migrationsverket fattat beslut att de inte kan vara placerade på Migrationsverkets förvar av säkerhetsskäl medan de väntar på utvisning.
I söndags började tolv av dem hungerstrejka i missnöje mot att deras utvisning dröjer och under måndagen var det ytterligare sju som anslöt till hungerstrejken.
– Vi följer det här noga och upplever att vi har en god dialog med de intagna och kontrollerar så att ingen mår dåligt av det här och behöver läkarvård, säger Magnus Jonsson, ställföreträdande kriminalvårdschef på anstalten.
”Får inte komma ut i fria luften”
Trots beslut om utvisning är de fortfarande kvar i Sverige och väntar på att utvisningarna ska genomföras.
– De är missnöjda över att det tar tid. Ovissheten och att behöva sitta och vänta är jobbig. Om och när någon ska utvisas är inget som vi beslutar om, utan det ligger på andra myndigheter.
SVT har pratat med en av de intagna som hungerstrejkar. Han är missnöjd med att behöva invänta en utvisning, trots att han avtjänat sitt fängelsestraff.
– Vi har suttit här, år in och år ut, och nu har vi avtjänat våra straff. Vi får ändå inte komma ut i den fria luften, utan väntar fortfarande, säger han.
Vanligt med utdragna utvisningar
Att det sker ordningsstörningar på en anstalt är inte helt ovanligt, säger Magnus Jonsson, men just hungerstrejker är lite mer sällsynt.
– Jag har bara jobbat i fyra-fem månader på just den här anstalten och har inte varit med om en hungerstrejk tidigare. Jag kan inte heller komma ihåg att jag hört talas om det tidigare. Det händer, men det är inte jättevanligt.
Hur vanligt är det att ett fängelsestraff har avtjänats, men att personerna fortsätter sitta frihetsberövade eftersom deras utvisningar inte kan genomföras?
– Det händer hela tiden och det är relativt vanligt att det kan dröja en tid. Sedan är det helt beronde på varje specifikt ärende, vilket utvisningsland det handlar om och så vidare. Men det är något fall konstant, skulle jag säga.