De första uppgifterna i Expressen fick enormt genomslag. En ensam och sjuk man hade påträffats i en lägenhet i Haninge. Det var systern, som länge varit oroad och försökt larma om missförhållanden, som till slut hade gått in i lägenheten och hittat sin bror i misär.
Till en början fick man intrycket att mannen hade hållits inspärrad i lägenheten under flera decennier, även om systern var noga med att beskriva om att det kanske inte handlade om en rent fysisk inlåsning – brodern hade då och då varit ute, även om mamman och framförallt brodern hade mycket begränsade kontakter med omvärlden.
Massivt genomslag i media
Genomslaget i media blev massivt. Nyheten blev global – över stora delar av världen rapporterades om fallet. Som lokal nyhetsförmedlare i Stockholm blev det naturligtvis en mycket stor nyhet även hos oss.
Mamman greps. Hon hade tagit hem mannen, då en pojke, från skolan redan för 28 år sedan och enligt systern är det hon som ligger bakom att de sedan dess avskärmat sig från omvärlden, och levt ett liv i misär tillsammans i lägenheten.
Mamman är nu släppt. Åklagaren konstaterar att man inte kan hitta något som stöder att mannen begränsats fysiskt mot sin vilja.
En familjetragedi
Det verkar mer handla om misär, en familjetragedi och psykisk ohälsa.
Även om intresset kanske är större för det bestialiska, det helt obegripliga, det sensationella kan det vara värt att stanna upp och reflektera kring vad det ändå säger om det samhälle vi lever i.
Den sociala kontrollen är i delar av vårt samhälle inte särskilt stark, på gott och på ont. Särskilt i storstäderna kan vi misstänka att det finns ganska mycket av isolering, ensamhet och psykisk ohälsa som kan gå oupptäckt. Och systern vittnar också om att det kan kännas helt hopplöst att försöka få hjälp, särskilt till någon som inte ber om det själv.
Bry oss mer om alldaglig misär
Å ena sidan måste alla vara fria att få leva sina liv på det sätt de vill. Social kontroll kan i ett samhälle vara fruktansvärt begränsande och hämmande. Å andra sidan kanske vi som kollektiv kunde vara bättre på att se och uppmärksamma situationer när allt inte verkar stå rätt till.
Men vi kanske alla, inklusive vi nyhetsförmedlare, skulle bry oss lite mer om den alldagliga misär som omger oss, och inte bara intressera oss när det handlar om det mest spektakulära och sensationella.