Storleken på skarvpopulationen i Stockholms skärgård och i Mälaren är en hett debatterad fråga. Yrkesfiskare och fritidsfiskare menar att skarven tar för mycket fisk och förstör redskap, och de som bor nära skarvkolonier klagar bland annat på lukten.

Stockholms ornitologiska förening, till exempel, hävdar å andra sidan att det inte är bevisat att skarven gör så mycket skada på fiskbeståndet som kritikerna anser.

Fyra mål

I förslaget till ny förvaltningsplan som varit ute på remiss listar länsstyrelsen fyra mål när det gäller skarven:

• Allvarlig skada på fiske, fiskeredskap och skogsproduktion orsakade av skarv ska minska
• Skarven ska utgöra ett så litet hot som möjligt mot fiskbestånd som är rödlistade och/eller extra betydelsefulla för ekosystemet
• Nyetablering av skarvkolonier ska i möjligaste mån förhindras inom och i närheten av fredningsområden för fisk samt i närheten av bostadshus
• Kunskapen och dialogen kring skarvproblematiken i regionalt, nationellt och internationellt perspektiv ska öka

Skärgårdsregionrådet: ”Modigt”

För att nå dessa mål föreslås bland annat att antalet skarvbon i Stockholms skärgård och i Mälaren halveras, från omkring 6 000 bon till 3 000 till år 2030. Man vill också se över möjligheten att ge fleråriga tillstånd till skyddsjakt av skarven.

– Det är modigt. De har vågat ta ett stort kliv mot det som människor i skärgården har efterlyst – att reducera antalet skarvar, säger Gustav Hemming (C), skärgårdsregionråd.

Ornitolog: ”Nästan en skandal”

Om Hemming är positiv till länsstyrelsens förslag så är Sören Lindén på Stockholms ornitologiska förening det motsatta.

– Det är nästan en skandal som är på väg att segla upp. Ingen annan myndighet har tidigare tänkt besluta om ett så här omfattande massdödande av en vild svensk fågelart. Bara det är högst anmärkningsvärt, säger Sören Lindén, som menar att länsstyrelsen nästan helt gått på skarvkritikernas linje.

Tanken är att den nya förvaltningsplanen för skarv ska beslutas om i maj.