-Sverige, svenskt kaffe – det har jag saknat mest. Och så mina barn då förstås.
En lite trött, men lycklig Peter Boström är hemma i Bålsta igen. Sent i går kväll anlände den svenska eurovisiondelegationen till Arlanda.
-Mottagandet på Arlanda var helt otroligt. Jag tror inte vi har förstått vad som har hänt än, men i går fick vi en försmak.
Tillbaka i vardagen börjar segern så sakteliga sjunka in
-Vi har ju gått i vår lilla bubbla på hotellet och bara läst det som har funnits på internet, inte haft papperstidningar och inte träffat några andra svenskar. Men nu de här dagarna tror jag att vi kommer förstå vad vi ställt till med. Det känns jätteroligt och jag tror Eva Hamilton kommer gråta över budgeten, men det får hon ta, säger Peter Boström och skrattar.
Gott samarbete
Han skrev Loreens Euphoria tillsammans med Thomas G:son som han ofta samarbetar med.
-Vi har roligt och mår bra. Vi skrattar, provar och skrålar och sågar varandra. Thomas skriver mest texter och även mestadelen av melodierna, men vi gör mycket tillsammans.
Du var ju med och skrev Norges bidrag också, som hamnade sist. Hur känns det att ha både första och sista placeringen?
-Man får ju komma ihåg att det här var sista platsen i finalen, 26 av 42. Och det är inte så illa, tycker jag. Det går att peka på en massa fel, men det som är gjort är gjort. Nu är det bara att gå vidare.
Det var ju tur att du valde rätt låt för Sveriges del då.
-Ja annars har jag väl blivit landsförvisad.
Kanske återkommer
Det är inte omöjligt att namnet Peter Boström kommer att dyka upp igen i schlagersammanhang.
-Christer Björkman var på mig och sa: ”Peter, men nästa år, nästa år...”. Men det här går inte att toppa. Samtidigt har den här delegationen blivit som en familj och de saknar jag redan nu. Det är det som ger blodad tand, att återse dem. Men det ska vara riktigt bra om det ska bli nåt.