– När friluftsmuseet öppnade i början av 1900-talet var inte det första man tänkte på att vara normkritisk. Man visade till exempel inte upp människor med handikapp eller homo- och transpersoner. Meningen är att visa upp det så att fler ska kunna känna igen sig i historien.

Det säger Sara Sandell som jobbar på museipedagog på Upplandsmuseet. Hon har tidigare hållit i en temavisning på Disagården, med fokus på att visa upp personöden från 1800-talets bondesamhälle som bröt mot normerna som rådde då.

Normbrytande personer på Uppsalaslätten

Hon menar att även om det är framförallt i städerna som subkulturer och liknande började dyka upp under 1800-talets slut, så finns det källor på att det fanns människor utanför den vita heteronormen även bland Uppsalaslättens bondgårdar.

– Det är framförallt i brottsregister som det här dyker upp. Om kvinnor och män som klätt sig i det andra könets kläder till exempel. Lasse-Maja var ju en stor kändis på 1800-talet och hen skrev själv ner sina beskrivningar om hur hen klädde sig i kvinnokläder och trivdes med det, säger Sara Sandell.

Grogrund för eftertanke

Även om den queer-fokuserade visningen inte är tänkt att vara en permanent del av Disagården så hoppas Sara Sandell att det kan fungera som grogrund för eftertanke.

– Jag hoppas väcka nya tankar och funderingar. Att man kanske lär sig någonting och fortsätter söka efter de här historierna om hur människor har levt och älskat i Uppsala, säger hon.