För 100 år sedan var vitryggig hackspett en relativt vanlig syn i de svenska skogarna. Men i takt med att skogsbruket ökade och fokus riktades på tall- och granskog minskade de områden som fågeln trivs i.

En vitryggig hackspett lever på larver som finns i gamla lövträd och i takt med att det har blivit färre lövträd i de svenska skogarna har arten nästan helt försvunnit. Idag finns det bara drygt 25 hackspettar på ett fåtal platser i Sverige.

– Det är en en av våra absolut mest akut hotade arter som finns i den svenska skogen idag, säger Kristoffer Stighäll, projektledare hos Naturskyddsföreningen.

Sätter ut fåglar

I ett försök att rädda arten har Naturskyddsföreningen tillsammans med myndigheter och skogsbolag under de senaste tio åren satt ut fåglar i gynnsamma områden. Man har provat lite olika metoder där man bland annat har försökt sätta ut unga fåglar i bon. Men sedan ett antal år tillbaka använder man sig av en ny metod som gett bättre resultat.

– Sedan några år tillbaka har vi sett att den metod vi använder nu fungerar rätt bra. Vi har avel på tre djurparker i Sverige, Nordens Ark i Bohuslän, Järvzoo i Gävleborgs län och Skansen i Stockholms län. Men hittills har vi bara fått ungar från Nordens Ark. En del av de ungarna sätter vi sedan ut i ett bra område.

Stödmatar under året

De unga hackspettarna placeras i utsläppsburar där de får vänja sig vid miljön och sitter i burarna i upp till tio dagar innan de släpps ut. Sedan är en vårdare på plats och sätter ut larver och vatten i närheten av buren under resten av sommaren och vintern. Tanken är att överflödet av mat ska få fåglarna att vilja stanna kvar i området.

–  Vi fortsätter att stödutfodrar med levande mjölmasklarver i närheten av burarna och sen under vintern sätter vi ut talgbollar. Det vi försöker göra är att erbjuda tillräcklig mycket mat så att fåglarna alltid ska känna sig säkra på att kunna komma tillbaka.

Vad krävs för att rädda arten?

– För djur i den här storleken brukar man säga att det behöver finnas ungefär 100 par. Att nå dit är väldigt långt fram i tiden och det kan röra sig om upp mot 100 år. Det vi har satt som mål är på kort sikt få en population på kanske 20-25 par. Det är något som vi tycker är nåbart under en tio- till femtonårs period, säger Kristoffer Stighäll, projektledare hos Naturskyddsföreningen.

Nedre Dalälven

Att man gör försök med att sätta ut fåglar i nedre Dalälven är ingen slump. Den vitryggiga hackspetten trivs där det finns stora områden med gammal lövskog och just på gränsen mellan Uppsala och Gävleborgs län är miljön så bra den kan vara eftersom det fortfarande finns gamla lövträd bevarade.

– För att ett par vitryggar ska kunna finnas kvar över vintern och få ungar behövs det ungefär en eller två kvadratkilometer gammal lövskog. Det måste även finnas mycket döda träd som skalbaggslarver kan leva i. Vitryggen är specialist som nästan bara äter skalbaggslarver, säger Kristoffer Stighäll, projektledare hos Naturskyddsföreningen.