Allt började 2009. Det var då som bilbränderna i och omkring Gottsunda blossade upp på allvar. Och efter det ökade antalet uppeldade bilar per år rejält. Det visar statistik från Myndigheten för samhällsskydd- och beredskap, MSB. Efter 2009 mer än fördubblades antalet bränder per år jämfört med åren före.

– Har man sett effekterna av en brinnande bil, när brandbil och polis kommer till platsen och media börjar rapportera, så reagerar 99 procent negativt. Men en procent tänker “Kolla vad häftigt!” och så kopierar man det här mönstret, säger John Östh, docent vid kulurgeografiska institutionen vid Uppsala universitet.

”Aldrig kopplat till etnicitet”

Han har studerat fenomenet med bilbränder i flera omgångar. Bland annat i studien ”Segregation and urban unrest in Sweden” från 2013. Och hans slutsats är solklar.

– Liknande studier har gjorts sedan 1920-talet och man kommer alltid fram till samma sak. Det handlar om människor som lever i utanförskap, i hög arbetslöshet och som har väldigt lite kontakt med övriga samhället. Det är aldrig kopplat till etnicitet eller kultur, som många ofta hävdar i olika sammanhang, säger John Östh.

Han drar paralleller till 20-talets Chicago, där maffiabossen Al Capone härjade och depressionen slagit hårt mot invånarna. Där skedde liknande upplopp som i 2016 års Uppsala.

– Det var sociologer som gick ut med frågeställningar som “Är det Italienarna? Är det Ryssarna? Vad i deras kultur är det som gör att det blir såhär?”. Och det insåg de ju ganska snabbt att det hade inte med det att göra. Det hade med arbetslöshet att göra, att folk levde avskilt och kände frustration över sin situation i samhället. Sedan dess har alla studier visat på samma sak, säger John Östh och lägger till:

– Det faller också på sin egen orimlighet att en kultur byggd på vandalism och förstörelse inte överlever i längden. Det går inte att bygga ett samhälle där man inte kan lita på någon.

Lägstanivån höjd

Enligt statistik från MSB hade Uppsala mellan 5 och 22 räddningstjänstinsatser kopplade till personbilar där bränderna var “anlagda med uppsåt” mellan åren 1998 och 2008. Vid upploppen, 2009, rapporterades däremot 84 insatser. Och åren efter, mellan 2010 och 2015 låg nu plötsligt antalet insatser mellan 51 och 64. Lägstanivån hade alltså höjts. Rejält.

– Det handlar om insatser och med det menas ett larm som räddningstjänsten åkt ut på. Om man kommer fram till en parkeringsplats och det står två bilar och brinner där, men bilarna står så långt ifrån varandra att de inte kan ha spridit sig till varandra räknas släckningen ändå som endast en insats. Det handlar alltså inte om antalet bilar, säger Mattias Strömgren, olycksutredare vid MSB.

Däremot, om en bil börjar brinna 100 meter från den första inlarmade, kan det komma att bli två insatser i statistiken.

– Det händer också att det klumpas ihop väldigt många händelser i en insats. Vid översvämningar till exempel kan det röra sig om 50 källare som behöver pumpas men det blir bara en insats i statistiken, säger Mattias Strömgren.

”Man vill jävlas”

Tillbaka till kulturgeografen John Östh vid Uppsala universitet.

Vad har er forskning kommit fram till när det gäller förövarnas mål med att bränna bilar och kasta sten mot polis och räddningstjänst?

– Egentligen är det ett utryck för frustration och inte så mycket mer. Man kan också förklara det med att det är ”spännande”att vandalisera. Oftast är diskussionen utifrån kring sådana här händelser långt mer sofistikerad än hos förövarna. Det finns ofta inga långsiktiga mål. Därmed inte sagt att de inte är kapabla till att ha sådana, men oftast är det inte drivkraften. Man vill jävlas, helt enkelt, säger John Östh.

Hur förklarar man att bränderna oftast sker där förövarna själva bor?

– Vi har en ny studie på gång där vi med hjälp av mobiltelefoner tittar på hur människor rör sig i olika områden. Helt anonymt och vi vet inte vilka vi följer. Men vi kan se klara tendenser till att människor i sådana här områden inte rör sig utanför sina områden i särskilt stor utsträckning. Och då finns det heller ingen anledning att åka till en plats man inte har någon relation till och elda, säger han.