2006 spred sig svampinfektionen bland skallerormar i USA. Flera ormar hittades där svampen växt över fjäll och ögon. Svampen kan även bli dödlig då den sprider sig till ormens organ.

– Länge trodde man att det var en annan svampsjukdom, men sedan kunde man se att det rörde sig om en svamp vi inte sett tidigare, säger Daniele Marini.

Han är till vardags forskare vid Uppsala universitet och universitetet i Perugia i Italien. Det är han som leder projektet där hundratals ormar ska undersökas för att bättre förstå svampsjukdomen och dess spridning.

– Det är viktigt att kartlägga sjukdomen för att se hur den kan påverka ormar. I värsta fall kan en population av ormar utrotas. Den kan inte spridas till människor, men människor kan sprida svampen vidare till nya platser, säger Daniele Marini.

Trots att svampsjukdomen ”nyligen” upptäckts så är forskarna säkra på att den funnits länge.

– Vi studerar ormar från hela världen, vissa har varit konserverade i hundratals år. På så sätt kan vi se vart svampsjukdomen spridits geografiskt och vilka områden vi kan behöva undersöka mer, säger Daniele Marini.

400 ormar i glasburkar

Simon Kärvemo, till vardags forskare vid institutionen för ekologi på SLU, är en av forskarna som undersöker ormarna. Bland annat har han undersökt runt 400 konserverade ormar som finns i Evolutionsmuseets samlingar.

– Först tittar man igenom glasburkarna och ser om man kan se några tydliga tecken på svamp, säger Simon Kärvemo.

Svampen syns främst som bruna fläckar, men för att vara säker på att det rör sig om Ophidiomyces behöver man en skalpell, sprit och ett mikroskop.

– Vi har tagit prover från runt 60 ormar som ska analyseras, säger Simon Kärvemo.

Carl von Linnés ormsamling

Eftersom man vill kartlägga infektionens spridning är museets samlingar ovärderliga.

– Vi har bland annat undersökt Carl von Linnés privata samling, och det känns väldigt stort att få studera de ormarna, säger Simon Kärvemo.

Utöver samlingen på Evolutionsmuseet i Uppsala så har man även studerat ormar på Naturhistoriskt museum i Oslo. I höst ska man göra samma arbete på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

– Vi kommer att samla in hundratals prover för analys. Förhoppningsvis kan vi se några tidiga resultat redan i år, säger Daniele Marini.