Enligt Unizon, ett av riksförbunden för Sveriges kvinnojourer, är trenden tydlig: Kvinnor bor allt längre tid på jourernas skyddade boenden. I snitt bodde varje kvinna 61 dygn under förra året. För fyra år sedan var den siffran 40 dygn.

I Uppsala finns två skyddade boenden, ett i kommunal regi och ett som Kvinnojouren driver.

Färre erbjuds skydd

Kvinnojouren har två stycken trerumslägenheter med hemlig adress och i de bostäderna blir kvinnor ofta kvar länge. Konsekvenser blir att färre kvinnor kan erbjudas skyddat boende.

– Just nu har vi två kvinnor som bott hos oss i nästan i ett år och bara

den här veckan har jag nekat två stycken som någonstans att ta vägen. Det är såklart inte roligt, men vi tipsar ju om andra boenden så att det ändå ska lösa sig på något sätt, säger Mikaela Eriksson.

Ett annat problem när kvinnor blir ”fast” på jourens boenden är att det dröjer innan det nya livet kommer i gång på riktigt.

– Livet stannar upp och man hamnar i ett vakuum, det blir svårt att ta sig vidare i ett nytt liv utan våld, säger Mikaela Eriksson.

Ett politiskt problem

På Uppsala kommuns resurscentrum Nexus, som utreder behoven hos våldsutsatta kvinnor och hjälper dem vidare, känner man också igen problemen. Enhetschef Andreas Lindman tycker att det är ett politiskt problem.

– Det byggs för lite bostäder och det leder till att det finns få långsiktiga lösningar för de kvinnor som hastigt måste lämna sina hem, säger han.