Den senaste tidens rapporter om människor som klär ut sig till clowner i syfte att skrämmas har satt sina spår över landet. Och på flera platser, bland annat i Uppsala, har barn oroats över clownhysterin.

– Vid sådana här händelser så tar barnen själva reda på mycket information. Och det är de vuxnas roll att ta reda på vad de vet, eller tror sig veta och var informationen kommer ifrån, säger Anna Norlén, leg psykolog vid Ericastiftelsen.

Först när föräldrar och vuxna vet vad barnen vet kan man börja att hjälpa dem. Det bästa man kan göra är att lyssna och försöka lugna, på alla sätt man kan.

– Man kan prova metoder som tidigare fungerat under barnets uppväxt men som man kanske av åldersskäl slutat med. Som till exempel att låta barnet sova i föräldrarnas säng eller följa med barnen på deras väg till skolan. Men viktigast är att lyssna, säger Anna Norlén.

Extremt liten risk

I de fall där ett barn faktiskt själv har stött på en skrämmande clown gäller det att jobba mer intensivt.

– Då måste man verkligen gå till botten och ta till alla medel man kan. Man måste också trycka på att risken att det skulle kunna hända igen är så extremt minimal, säger Anna Norlén.

Kan det vara vettigt att själv klä ut sig för att avdramatisera det hela?

– Det kan det vara. Men det är ingenting man ska börja med. Är det så att det här inte släpper över tid utan snarare går över till något slags fobi så kan det vara rimligt att klä ut sig, men man börjar inte så, säger Anna Norlén.

Att clownskräcken är påtaglig är inte särskilt konstigt. I alla fall inte enligt Tomas Furumark, professor i psykologi vid Uppsala universitet, som forskat på just rädslor och ångest. Men han menar att clownskräck snarare har med ångest, än rädsla, att göra.

– Rädd är man oftast för ett givet objekt, exempelvis en spindel. Men när det gäller clownen, som bär en mask, kan oron grunda sig i något abstrakt, bakom masken, och då liknar det mer en ångest, säger han.