De senaste åtta månaderna har Samer Saad och hans familj bott i ett lägenhetshotell i centrala Uppsala. Där delar föräldrarna och de tre barnen, som är mellan 12 och 20 år, på två sovrum. Samer Saad beskriver det som ett mörkt boende som inte är hemtrevligt.

Han är besviken på myndigheterna för att de inte har hjälpt familjen att hitta bostad.

– Jag har pratat med Uppsala kommun om lägenhet från typ första dagen men de kunde inte hjälpa till. Hur kan de kräva av en pappa att söka själv? De sa ”du får söka själv”.

Pelling: Individens ansvar

Enligt Samer Saad har de personer från kommunen som varit i kontakt med familjen varit snälla, men de har saknat de rätta verktygen att hjälpa dem med sådant de behöver.

– Det stöd man kan få för bostad är ju om man verkligen inte har egna resurser att ordna bostad. Så fort du har egna resurser, då ligger det på individen enligt lagstiftningen, säger Erik Pelling (S), kommunstyrelsens ordförande i Uppsala.

Kommunen nekade skoltaxi

Efter händelsen ansökte familjen om skoltaxi till yngsta sonen som går i skolan i Storvreta omkring 1,5 mil utanför Uppsala. Ansökan avslogs av Uppsala kommun. Istället fick sonen, som då var 11 år, ett busskort. Men efter det trauma de upplevt vågade föräldrarna inte låta sonen åka buss. Därför har pappa Samer skjutsat sonen till skolan på egen bekostnad.

– De har ju egentligen upplevt en krigshändelse, och det är ju egentligen de kommunala regelverken eller lagstiftningen inte riggad för. Och det är det systemet som nu testas och, kan man tycka, brister, säger Erik Pelling (S).

Han konstaterar att lagstiftning och regelverk kommer att behöva anpassas för att möta offer för sprängningar i framtiden.

– Det har gjorts ett väldigt professionellt arbete från olika delar av kommunen och man har velat hjälpa familjen. Man har bistått akut, men det finns saker att förbättra.

Hör mer i klippet ovan.