– Den här typen av instängdhet som de är utsatta för är förmodligen otroligt påfrestande. Det rör sig om en situation där de under en längre tid förmodligen upplever att de är i livsfara. Det påminner lite om de gruvolyckor som skett de senaste åren.
Det säger Filip Arnberg som är programdirektör för området katastrofpsykiatri på institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet.
Positivt att vara i grupp
Han har följt händelsen med det instängda fotbollslaget i Thailand och är bekant med hur den typen av situationer påverkar människor. Även om det är en allvarlig situation så ser han positivt på att pojkarna och deras tränare inte är ensamma i grottan.
– Det är gynnsamt att de är en grupp som känner och kan hjälpa varandra. Samtidigt har de också en gruppdynamik att falla tillbaka på, säger han.
Påfrestande att vara instängd under lång tid
Hur påverkas man efter en sån här händelse?
– Efter en fruktansvärd episod som involverar livsfara så går hjärnan upp i beredskapsläge dagarna och veckorna efter. Det kan yttra sig på olika vis, såsom att en överlevande rycker till vid plötsliga ljud, minnesbilder dyker upp i drömmar och mitt på dagen. För individen blir det fokus på återhämtning och vila med familj och vänner, säger Filip Arnberg.
Men att sitta instängd en längre tid är något som kan vara mer påfrestande och att det därför tar längre tid att återhämta sig efteråt. Att killarna i fotbollslaget är unga kan vara en fördel för återhämtningen menar Filip Arnberg.
– Barn och unga har fler ögon på sig än vad en vuxen har. Det är lättare för vuxna att falla mellan stolarna efteråt och dra sig undan utan att det märks lika tydligt. Och samtidigt ska man inte underskatta barn och ungas anpassning till extrema situationer, säger han.
En händelse som sätter spår
Planerna för att få ut fotbollslaget är ännu inte helt utarbetade och de kan tvingas stanna i grottan ännu en längre tid framöver. Att händelsen blivit en världsnyhet tror Filip Arnberg kan sätta sina spår.
– Överlevande från händelser av det här slaget brukar berätta att de kämpar med att något som för dem är otroligt privat också blivit offentligt. För dem är händelsen förknippad med hjälplöshet och en rädsla för att dö, samtidigt som andra personer vill höra om hur det var. Att gå från att vara ett gäng från en liten by i Thailand till att vara ”han där, han som överlevde”, det är något som kan komma att brottas med framöver.