– Dom kallar mig för svensken, för jag ser nog ut som en svensk. Det var lokföraren Jurij Larsson i den ryska staden Tirljan som berättade det här för SVT:s Per Enerud i ett reportage från 2000. Jurijs rötter finns i värmländska Degerfors.

Jurijs farfar Karl Larsson emigrerade till Ryssland för 133 år sedan. Nyligen kom 25-åriga Marina till sina förfäders hembygd. Hon är också en av medlemmarna i familjen Larsson.

När bruksdöden slog ut många av bruken i Bergslagen i slutet av 1800-talet valde många av de kunniga yrkesarbetarna att emigrera. De flesta valde Amerika, men några familjer valde staden Tirljan i södra Uralbergen i Ryssland. Smeden Karl Larsson från Degerfors var inte ensam, han flyttade tillsammans med ett 20-tal Degerforsbor och kom till Tirljan 1878. Karl Larsson hade lockats över för att göra en insats i tsardömets expanderande järn och stålindustri.

– Karl längtade alltid tillbaka till Degerfors. Och hans berättelser om den vackra naturen gick vidare från generation till generation. Nu har jag upplevt att dom här berättelserna stämmer. Det är Marina Larsson, släkting i femte led som berättar när hon vandrar runt i Degerfors.

Marina var en av medlemmarna i en delegation från Tirljan och angränsande orter i södra Uralbergen som besökte Värmland i slutet av maj. Degerfors var då ett självklart resmål.

– Jag drömmer om att få till stånd någon typ av utbyte på kulturområdet. Gärna att barn och ungdomar från de olika orterna får träffas.

Marina framför önskemålet när hon träffar Degerforsungdomar

som går sista året i gymnasieskolan. Och intresset att det här ska leda vidare verkar påtagligt stort hos de svenska ungdomarna.

Marina tar också chansen att besöka miljöerna runt Degerfors Järnverk, den plats där smeden Karl Larsson arbetade.

– Att möta sina rötter på det här viset, det skapar speciella känslor, avslutar Marina Larsson.