Beridet bågskytte består i huvudsak tre discipliner, ungerskt eller koreanskt skytte eller polsk jaktbana. Man rider på olika långa banor och skjuter så många pilar man hinner mot en eller flera tavlor.
– I början var det väldigt svårt men det kommer det med, säger Daniel.
Nackdel med snabb häst
Hur många pilar man hinner skjuta beror på hästens fart, ju snabbare den galopperar desto färre pilar hinner man skjuta iväg.
– Man siktar inte, det är muskelminne som man jobbar upp, säger pappa Jan Strömberg, som också tävlar.
Daniel Strömberg Håkans har hållit på i fyra år och när han i somras tog SM-guld i den koreanska grenen satte han samtidigt juniorvärldsrekord med 129,59 poäng.
– Det gäller att allt sitter, att man har en bra dag. Det var kul, säger Daniel.
Siktar mot tung titel
I Värmland är det bara Daniel, pappa Jan och en handfull andra som tävlar i sporten.
– I Sverige är det ett sextiotal men sporten det växer ganska bra, säger Jan Strömberg.
– Jag skulle vilja bli världsmästare någon gång, säger Daniel Strömberg Håkans.
Hur långt är det dit?
– Vet inte... några år kanske.
Historik om sporten
Beridet bågskytte utvecklas först under järnåldern (500-300 f Kr.) och ersätter undan för undan bronsålderns stridsvagnar. De tidigaste avbildningar på beridna bågskyttar som man hittat är från det nyassyriska imperiet cirka 900 f Kr.
Tyska och skandinaviska medeltida arméer gjorde omfattande bruk av beridna bågskyttar. Dels för att skydda infanteriets flanker, men också för att på nära håll avfyra en skur av pilar för att därefter attackera med svärd. Beridet bågskytte förblev ett taktiskt system i öppen terräng tills introduktionen av handeldvapen.
Beridet bågskytte och därmed förbundna färdigheter återupplivades i Mongoliet efter självständigheten 1921 med uppvisningar vid olika evenemang. Särskilt det årligen återkommande evenemanget Naadam, som är av stor betydelse för deras kultur.
Källa: mountedarchery.se