Trots att byggnaden totalförstördes kom ingen människa till skada. Kamal Abdali var en av personerna som spelade en avgörande roll för de boende när Dahlinshuset eldhärjades under nyårsnatten.

– När jag kollade ut genom fönstret var allt jag såg en enda låga utanför balkongen. Man fick ju panik för jag tänkte ”Shit, nu brinner det inne i lägenheten också, och det ligger folk och sover”. Klockan var ju fyra på morgonen. Så jag tog tag i telefonen och ringde SOS Alarm, berättar Kamal Abdali om den dramatiska natten.

Han bor i huset intill tomten som idag gapar tom och öde efter att resterna av det utbrända Dahlinshuset har rivits. Han minns och tänker ofta på natten då elden härjade utanför hans sovrumsfönster.

– Jag går ju förbi här varje dag när jag går till jobbet. Det är synd att det blev som det blev, för många förlorade allt de hade.

Stor och omfattande insats

Kamal var en av de som sedan bankade på dörrar för att väcka folk och få ut dem ur byggnaden. Och när SVT träffar honom ett år senare så märks att hans grannar inte har glömt hans insats. De ger oss bekräftande blickar och ger Kamal en extra klapp på axeln.

En annan nyckelperson den här natten var räddningschefen Mattias Larsson. Han pratar gärna om hur viktig Kamal och grannarnas insats var den här natten.

– Alla som agerar gör något som är avgörande. Det är ju när omgivningen agerar som vi räddar varandra. För det är väldigt sällan som vi kommer fram och kan göra den skillnaden.

Insatsen på nyårsnatten blev stor och omfattande. Ett femtiotal brandmän jobbade under många timmar för att få kontroll på branden. Ett stort plåttak gjorde arbetet med att släcka svårt och farligt och det ställde stora krav på både kreativitet och uthållighet från räddningstjänstens personal, berättar räddningschefen.

Orsakades antagligen av fyrverkeri

Nu vet man att  branden orsakades av en fyrverkeripjäs eller en rislykta. Men när larmet först nådde brandchefen så lät det som en mindre brand på en balkong, en brand som eventuellt var släckt, berättar Mattias Larsson.

– Det var svårt att greppa läget direkt och det tog ett tag, åtminstone ett par minuter innan man förstod allvaret i det. Och sedan så reflekterar man inte så mycket där och då utan man agerar och vidtar åtgärder. Reflektionen kommer ju till stora delar i efterhand.

Det har gått nästan ett år sedan vi sågs på torget den där kalla första januarimorgonen. När han får frågan vad han tagit med sig för erfarenheter från händelsen så tvekar han inte innan han svarar:

– Enda sättet att se till att det här inte händer igen är att ändra attityden till fyrverkerier. Det är det viktigaste för mig. Jag är också ödmjuk och stolt över att vi har förmåga att hantera sådana här stora händelser. Men när det är så här stort finns det också väldigt mycket att lära sig.