Det har gått två och ett halvt år sedan julafton 2015 då SOS fick ett samtal från en desperat flicka som ropade:

– Polis, polis!

Jag har hört hennes ord från hemlig ort under rättegången och läst dem i polisförhören. Nu står hon framför mig på vår hemliga mötesplats som ligger långt ifrån hennes nuvarande hem. Denna modiga, bestämda unga kvinna som riskerat så mycket för sin frihet. Vi kan kalla henne Ana.

– Om jag inte hade stoppat det hade jag fått barn och om jag fått barn hade det blivit kaos för mig. Om du ska leva i ett fängelse är det bättre att dö, säger hon.

Utsatts för grova dödshot

Det syns tydligt på hennes kroppsspråk att det gör ont att plocka fram minnen hon önskar att hon aldrig hade behövt ha. I polisrapporten framkom att hon utsatts för grova dödshot, misshandel och inlåsning för att hon protesterade mot att bli gift. Hederskulturen och släktens påtryckningar betydde mer än hennes vilja och svensk lag. När jag ber henne berätta om vad som hände vill hon inte ens ta deras ord i sin mun.

– De hotade med många saker och dåliga grejer. Jag gillar inte att säga vad för det är jättestarka ord.

”Hade haft två barn nu”

När jag frågar vad hon tror hade hänt om hon stannat kvar hos mannen och familjen tåras den nyss så bestämda blicken.

– Jag hade haft två barn nu.

Vad tänker du om det?

– Ett barn bara fjorton, femton år gammalt kan inte ta hand om barn, då måste någon ta hand om dem. Det är svårt att familjen inte förstår det.

”Världen måste reagera”

Hennes fall är ett av flera som är mitt uppe i en domstolsprocess just nu. Nyligen dömde Värmlands tingsrätt föräldrarna till villkorliga domar för försök till tvångsgifte, mannen däremot friades helt. Alla tre nekar till brott och menar att det varit frivilligt. Nu har både flickans advokat, kammaråklagare Pia Hammar och föräldrarna överklagat så ärendet kommer gå vidare till Hovrätten.

Ana tycker att vuxna i Sverige och övriga världen måste reagera starkare för att stoppa föräldrar som gifter bort sina barn.

– Ingen religion säger: Gift bort ditt barn!

Hon uttrycker stor tacksamhet mot alla som hjälper henne och säger att hon trots allt haft tur att det hände här i Sverige, där lagen förbjuder tvångs- och barnäktenskap. Hennes mål med rättsprocessen är att skicka tydliga signalen till sina föräldrar, mannen och alla andra som gifter bort barn att det de gör är förbjudet och så fel mot barnen.

”Sköra glas”

Ana liknar sig och andra drabbade barn vid sköra glas.

– De krossar oss och vi kan aldrig bli som vi en gång var, säger hon.

Trots allt vill hon inte att föräldrarna ska hamna i fängelse eller råka illa ut. Hellre såg hon att de fick känna det lidande som hon har gjort. Då skulle de verkligen förstå.

Många vittnar om att tvångsgifte och hedersförtryck är något som ökar i Sverige. Ana tycker det ska vara tydligt för alla familjer som kommer till Sverige vad som gäller, men för att på riktigt kunna stoppa problemen måste man rikta sig till barnen så de får veta sina rättigheter. Men det krävs mod att gå emot sina nära och käras vilja även om de skadar en och Ana vill smitta andra med sitt enorma mod.

– Ni lever bara en gång. Ni måste vara starka och se till er själva. Ni kan göra som jag gjort. Ni kan göra vad ni vill med era liv, säger hon och fortsätter:

– Om man tvingas leva sitt liv i ett fängelse kan man lika gärna dö.

Vill bli polis

Hon älskar att plugga och lära sig nya saker, när jag frågar vad hon har för framtidsplaner och drömmar svarar hon utan minsta tvekan:

– Jag vill bli polis och hjälpa andra. Det finns många både i Sverige och utomlands som behöver hjälp, säger hon målmedvetet.

Hennes frihet har kostat kontakten med alla hon stod nära. För sin säkerhet tvingas hon leva gömd och skyddat liv innebär stora begränsningar i vad hon kan och får göra. Ironiskt nog känner hon sig ändå friare än någonsin. Hon beskriver det som att hon lämnat ett fängelse.

– Jag har ett bra liv i dag. Jag kan göra vad jag vill. Jobba, plugga, träna och ingen ska säga till mig att du får inte göra det ena eller det andra.

Hon tror inte att hon någonsin kommer kunna leva helt som vanligt utan skydd. Ändå är hon tydlig med att hon skulle göra samma val igen om hon fick.

Vill ha familjekontakt

På sikt kommer hon ändå försöka återuppta någon form av kontakt med föräldrarna för att få prata med dem och kanske även träffa dem igen.

– Det är bra faktiskt. Jag kan prata med dem om att jag har mitt liv, ett bättre liv.

Är du aldrig rädd?

– Jag brukade vara det, men jag har stärkt mig själv. Ingen kan göra mig illa längre.

Så kommer orden som säger allt om hennes tillvaro – ord som inte skulle behöva komma från en 17-årig flickas läppar.

– Om de kommer och dödar mig eller hittar mig så har jag i alla fall försökt ha ett bra liv.

Fotnot: Ana heter egentligen något helt annat.